Fångad i en dröm
Varför gör jag alltid så här? Jag är expert på att drömma, grotta ner mig i något och helt plötsligt bara se ett alternativ.
Jag började läsa min brors gymnasiekatalog när jag gick i sjuan. Jag läste, rankade och föreställde mig själv på en massa olika utbildningar som alla skulle vara helt annorlunda från den värld jag levde i just då. Till slut fastnade jag för ett gymnasieprogram (som för övrigt inte alls fanns med i min brors gymnasiekatalog). Det var helt fantastisk, perfekt för mina intressen och det enda jag kunde tänka mig att gå. Som tur var kom jag in, och fick tre av de bästa åren i mitt liv. Men när det började närma sig slutet började jag drömma igen, om helt andra saker. Nog för att jag trivdes där jag var, men samtidigt ville jag vidare i livet och se något helt annat. Så blev jag helt besatt av tanken på att bli volontär utomlands. Det var allt jag tänkte på ett tag. Jag tänkte ut vad som skulle stå i ansökan och förberedde intervjusvar två år innan det var aktuellt. Därför var det nästan outhärdligt när jag fick Nej på min ansökan. Dagarna efter satt jag framför tv:n och grät när tjejerna åkte ur Top Model, för att jag visste hur det kändes att få sina drömmar krossade. Men jag hade ändå en annan plan vilken tog mig dit jag är i dag, 2,5 år in på en kandidatexamen. Och här trivs jag också, men jag har inte en sekund planerat att stanna i den vardag jag är i nu.
Jag drömmer vidare och tror fortfarande att det finns större och bättre saker där ute. Vilket för mig till dagens poäng: just nu är jag helt fast vid en folkhögskoleutbildning för nästa höst. Jag får fjärilar i magen och har svårt att sitta still när jag läser om det. Exakt samma känsla som när jag var på öppet hus på min kommande gymnasieskola eller läste på equmenias hemsida om Praktikantprogrammet (volontärtjänst). Plötsligt framstår alla andra alternativ som värdelösa och jag riskerar att krossas om igen. Men det är väl så livet ska vara. Att ge sig in med hela hjärtat och vänta på domen.
/ELIN
Jag började läsa min brors gymnasiekatalog när jag gick i sjuan. Jag läste, rankade och föreställde mig själv på en massa olika utbildningar som alla skulle vara helt annorlunda från den värld jag levde i just då. Till slut fastnade jag för ett gymnasieprogram (som för övrigt inte alls fanns med i min brors gymnasiekatalog). Det var helt fantastisk, perfekt för mina intressen och det enda jag kunde tänka mig att gå. Som tur var kom jag in, och fick tre av de bästa åren i mitt liv. Men när det började närma sig slutet började jag drömma igen, om helt andra saker. Nog för att jag trivdes där jag var, men samtidigt ville jag vidare i livet och se något helt annat. Så blev jag helt besatt av tanken på att bli volontär utomlands. Det var allt jag tänkte på ett tag. Jag tänkte ut vad som skulle stå i ansökan och förberedde intervjusvar två år innan det var aktuellt. Därför var det nästan outhärdligt när jag fick Nej på min ansökan. Dagarna efter satt jag framför tv:n och grät när tjejerna åkte ur Top Model, för att jag visste hur det kändes att få sina drömmar krossade. Men jag hade ändå en annan plan vilken tog mig dit jag är i dag, 2,5 år in på en kandidatexamen. Och här trivs jag också, men jag har inte en sekund planerat att stanna i den vardag jag är i nu.
Jag drömmer vidare och tror fortfarande att det finns större och bättre saker där ute. Vilket för mig till dagens poäng: just nu är jag helt fast vid en folkhögskoleutbildning för nästa höst. Jag får fjärilar i magen och har svårt att sitta still när jag läser om det. Exakt samma känsla som när jag var på öppet hus på min kommande gymnasieskola eller läste på equmenias hemsida om Praktikantprogrammet (volontärtjänst). Plötsligt framstår alla andra alternativ som värdelösa och jag riskerar att krossas om igen. Men det är väl så livet ska vara. Att ge sig in med hela hjärtat och vänta på domen.
/ELIN
Kommentarer
Trackback
