En sammanfattning av helgens bestyr
Jag har haft den bästa helgen på länge. Det återkommande mönstret har varit något i stil med: Vänta... vänta... vänta... Ligg på som attan och knäpp kort på allt du ser! Och sen samma sak om och om igen. Jag var hemma i Ockelbo under Victoria och Daniels första officiella besök. Tänk dig orten där du växte upp. Där du gick i skolan, där du hängde på helgerna, där du lekte kurragömma. Och så en dag när du kliver av tåget så står några tusen personer där och stirrar på dig. Sen sjunger de sånger för dig och följer varje steg du tar under tre dagar. Dessutom visar de dig runt i den ort där du växte upp, du får se lokala företag du aldrig har fattat vad de håller på med och de halvöde byarna du aldrig orkat åka till. Ständigt med ett tiotal journalister och hundra amatörfotografer bakom polisavspärrningar. Det är en intressant värld vi lever i.
Men, jag var ju faktiskt en av dem som hängde bakom avspärrningar och försökte få den perfekta bilden. Först på Åbyggeby Landsbygdscenter i fredags och sen på Wij Trädgårdar i lördags. På landsbygdscentret (som förresten är min gamla gympasal och matsal och som byggdes när jag gick på lågstadiet efter tjugo år av demonstrationer) fick vi först vänta i fyrtio minuter på att de skulle anlända. Sen när de kom hälsade de på lite folk innan de gick in, och sen fick vi vänta i trekvart på att de skulle komma ut igen. Det var skoj. Jag hann åtminstone ta en massa kort, en del ganska fina, bland annat på Johan T Lindvall med flottigt hår och enorma solglasögon, och en massa säponissar som försökte stå i skuggan med sina svarta kostymer.
Till höger: En kant på min kära mellanstadieskola.
Journalister framför herrarnas omklädningsrum
På Wij Trädgårdar var det faktiskt lite mer action. Victoria och Daniel skulle bland annat plantera ett träd, vilket de gjorde ordentligt med många spadtag, inget knussel här inte! Sen gick de till ett hus med titeln "Jädraöl" (tillåtelse att skratta) som är öl som de har börjat brygga i Jädraås (tillåtelse att skratta igen, men det är faktiskt en by). Även om det var kul att leka paparazzi och flockdjur som sprang efter en herde så var ändå det roligaste att hänga med mamma och pappa och träffa en massa Ockelbobor och bara gå runt och mysa i solen.
En av dem som hade förtur till tårtbuffén...
Ojoj, jag har ju inte pratat om tårtan än! Det krävs en rejäl beskrivning av upplevelsen av tårtbuffén. Den bestod av: Vänta... vänta... vänta... Rusa fram och se till att få de tre största bitarna! Precis som vid bröllopet i somras var det Tårtbuffe i Tallallén, och alla (som betalat hundra kronor) fick tre bitar var. Det är komiskt ett titta på flera hundra personer som alla ser lite lätt illamående ut.
På kvällen efter kalaset tog jag, mamma och pappa en tur i Ockelbo Kommun. Den började på skogsvägar upp till Lingbo, andra skogsvägar mot Åmot och till slut en tur till Jädraås. Det mest intressanta var att titta på Jädraås som jag pinsamt nog nästan aldrig har varit i. När jag har föreställt mig Jädraås har det varit en skog med en liten röd stuga i. Men det visade sig vara en verklig plats. Fascinerande. På vägen hem svängde vi förbi min döda gammelfarbrors hus och plockade lite hemodlad sparris. Kan man tänka sig något mer ekologiskt alternativ på matbordet?
Igår skulle jag åka hem igen. Det tog bara sex och en halv timme, eftersom ett tåg krockade med en traktor vilket stoppade upp all trafik i några timmar. Tåget som krockade var för övrigt det som jag just hade klivit av. Men hem kom jag och nu ser jag fram emot ersättningen jag ska kräva av sj för en försening de inte kunde rå för. En intressant värld vi lever i...
/ELIN
Men, jag var ju faktiskt en av dem som hängde bakom avspärrningar och försökte få den perfekta bilden. Först på Åbyggeby Landsbygdscenter i fredags och sen på Wij Trädgårdar i lördags. På landsbygdscentret (som förresten är min gamla gympasal och matsal och som byggdes när jag gick på lågstadiet efter tjugo år av demonstrationer) fick vi först vänta i fyrtio minuter på att de skulle anlända. Sen när de kom hälsade de på lite folk innan de gick in, och sen fick vi vänta i trekvart på att de skulle komma ut igen. Det var skoj. Jag hann åtminstone ta en massa kort, en del ganska fina, bland annat på Johan T Lindvall med flottigt hår och enorma solglasögon, och en massa säponissar som försökte stå i skuggan med sina svarta kostymer.
Till höger: En kant på min kära mellanstadieskola.
Journalister framför herrarnas omklädningsrum
På Wij Trädgårdar var det faktiskt lite mer action. Victoria och Daniel skulle bland annat plantera ett träd, vilket de gjorde ordentligt med många spadtag, inget knussel här inte! Sen gick de till ett hus med titeln "Jädraöl" (tillåtelse att skratta) som är öl som de har börjat brygga i Jädraås (tillåtelse att skratta igen, men det är faktiskt en by). Även om det var kul att leka paparazzi och flockdjur som sprang efter en herde så var ändå det roligaste att hänga med mamma och pappa och träffa en massa Ockelbobor och bara gå runt och mysa i solen.
En av dem som hade förtur till tårtbuffén...
Ojoj, jag har ju inte pratat om tårtan än! Det krävs en rejäl beskrivning av upplevelsen av tårtbuffén. Den bestod av: Vänta... vänta... vänta... Rusa fram och se till att få de tre största bitarna! Precis som vid bröllopet i somras var det Tårtbuffe i Tallallén, och alla (som betalat hundra kronor) fick tre bitar var. Det är komiskt ett titta på flera hundra personer som alla ser lite lätt illamående ut.
På kvällen efter kalaset tog jag, mamma och pappa en tur i Ockelbo Kommun. Den började på skogsvägar upp till Lingbo, andra skogsvägar mot Åmot och till slut en tur till Jädraås. Det mest intressanta var att titta på Jädraås som jag pinsamt nog nästan aldrig har varit i. När jag har föreställt mig Jädraås har det varit en skog med en liten röd stuga i. Men det visade sig vara en verklig plats. Fascinerande. På vägen hem svängde vi förbi min döda gammelfarbrors hus och plockade lite hemodlad sparris. Kan man tänka sig något mer ekologiskt alternativ på matbordet?
Igår skulle jag åka hem igen. Det tog bara sex och en halv timme, eftersom ett tåg krockade med en traktor vilket stoppade upp all trafik i några timmar. Tåget som krockade var för övrigt det som jag just hade klivit av. Men hem kom jag och nu ser jag fram emot ersättningen jag ska kräva av sj för en försening de inte kunde rå för. En intressant värld vi lever i...
/ELIN
Kommentarer
Postat av: Marre
"Jädraöl"... :)
Trackback
