Blandade känslor
Det var meningen (jag hade planerat det i flera dagar) att jag skulle tillägna ett helt inlägg åt min nya fantastiska ryggsäck, som jag nyss hämtade ut på posten:
60 liter, Röd (Nähä?!), 107 000 remmar som jag inte vet vad jag ska göra med och en massa fack jag inte hunnit utforska än...
Men så fick jag alldeles nyss beskedet att en vän till familjen precis dött, 66 år gammal. Hon var medlem i församlingen som jag är uppvuxen i. När jag konfirmerade mig var hon med som ett slags hjälpledare och hon var verkligen världens gulligaste. Så trots att jag inte stod henne jättenära känns det plötsligt fel att sitta här och hålla kärleksfulla utläggningar om en ryggsäck.
Så istället öppnade jag Spotify och knäppte på min spellista med "Sorgelåtar". Jag skapade den när en släkting dog, och det är faktiskt bra att ha en sån till hands. För att lyssna, gräva ner sig och sen kunna gå vidare. Den första låten på listan är Fix you med Coldplay:
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
/ELIN
60 liter, Röd (Nähä?!), 107 000 remmar som jag inte vet vad jag ska göra med och en massa fack jag inte hunnit utforska än...
Men så fick jag alldeles nyss beskedet att en vän till familjen precis dött, 66 år gammal. Hon var medlem i församlingen som jag är uppvuxen i. När jag konfirmerade mig var hon med som ett slags hjälpledare och hon var verkligen världens gulligaste. Så trots att jag inte stod henne jättenära känns det plötsligt fel att sitta här och hålla kärleksfulla utläggningar om en ryggsäck.
Så istället öppnade jag Spotify och knäppte på min spellista med "Sorgelåtar". Jag skapade den när en släkting dog, och det är faktiskt bra att ha en sån till hands. För att lyssna, gräva ner sig och sen kunna gå vidare. Den första låten på listan är Fix you med Coldplay:
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
/ELIN
Ylioppilaskilään, Kiitos
Jag har varit med vännerna i Åbo och haft det legendariskt! Bland annat har jag lagt ut flera hundra kronor på att få mat en enda dag, spelat upp samma scen ur Titanic fem gånger, åkt buss till Ylioppilaskilä (och sagt detta till busschauffören dessutom!) och tackat minst trettio gånger, eftersom det var det ord vi lärde oss bäst.
Höjdpunkten på helgen var enligt mig när vi satt på pizzerian som Cecilia ätit på när hon var liten och åt den bästa pizzan jag någonsin har ätit. Dyr men med hög kvalitet. Det var supermysigt och vi kom snart igång med några diskussioner. Det finns ingen som går upp emot gamla klassiska human-diskussioner. När vi kommer igång är det som att det sker på samma villkor. Ett utbyte av tankar är huvudmålet och vi blir trots hetsiga diskussioner aldrig osams eftersom vi kan skilja på person och åsikter. Det är underbart i de lägena. Vi diskuterade sexuell läggning, jämställdhet, personlighet och allt möjligt.
Den enda negativa händelsen var egentligen att min vän Helena blev sjuk på hemvägen och började spy (vilket jag för övrigt inte har berättat för min mormor och morfar än, då skulle de ha satt mig i karantän och börjat käka vitpepparkorn för glatta livet, typ).
Men trots ett bakslag och en hel del tveksam finsk karaoke i moll var helgen otroligt rolig. Om ni undrar vilken Titanic-scen som spelades upp så var det den då Rose kommer ner för trappan och Jack står med armen bakom ryggen och övar på att hälsa på folk. Fem gånger spelade vi upp den, en gång för varje trapp. Om det ska göras ska det göras ordentligt. Och om ni dessutom undrar hur man säger "Tack" på finska så är det "Kiitos". Och ja, Cecilia, jag slog upp det på Google Translate för att få stavningen rätt, annars skulle du väl hoppa på mig som ett lejon på en hyena (vad gillar ni den liknelsen?).
Moi
/ELIN
Höjdpunkten på helgen var enligt mig när vi satt på pizzerian som Cecilia ätit på när hon var liten och åt den bästa pizzan jag någonsin har ätit. Dyr men med hög kvalitet. Det var supermysigt och vi kom snart igång med några diskussioner. Det finns ingen som går upp emot gamla klassiska human-diskussioner. När vi kommer igång är det som att det sker på samma villkor. Ett utbyte av tankar är huvudmålet och vi blir trots hetsiga diskussioner aldrig osams eftersom vi kan skilja på person och åsikter. Det är underbart i de lägena. Vi diskuterade sexuell läggning, jämställdhet, personlighet och allt möjligt.
Den enda negativa händelsen var egentligen att min vän Helena blev sjuk på hemvägen och började spy (vilket jag för övrigt inte har berättat för min mormor och morfar än, då skulle de ha satt mig i karantän och börjat käka vitpepparkorn för glatta livet, typ).
Men trots ett bakslag och en hel del tveksam finsk karaoke i moll var helgen otroligt rolig. Om ni undrar vilken Titanic-scen som spelades upp så var det den då Rose kommer ner för trappan och Jack står med armen bakom ryggen och övar på att hälsa på folk. Fem gånger spelade vi upp den, en gång för varje trapp. Om det ska göras ska det göras ordentligt. Och om ni dessutom undrar hur man säger "Tack" på finska så är det "Kiitos". Och ja, Cecilia, jag slog upp det på Google Translate för att få stavningen rätt, annars skulle du väl hoppa på mig som ett lejon på en hyena (vad gillar ni den liknelsen?).
Moi
/ELIN
En uppdatering
1. Efter tre veckor hos morföräldrarna har jag sett Go'kväll så mycket att jag kan alla programpunkter.
2. Jag har blivit accepterad att vara med och bygga upp lägret i sommar, vilket innebär att jag ska spendera fyra sommarveckor på scoutläger i Skåne! Score!
3. Jag har blivit kär i en ryggsäck. En 60 liters ryggsäck från Lundhags. Den är underbar. Det är nästan så jag börjar förstå de som tycker om och samlar på väskor, även om det kanske är en aning mindre väskor...
4. På fredag ska jag och fem vänner åka till Åbo och hälsa på Cecilia, som har flyttat dit. Hoppas vi får det hur kul som helst!
Mycket att se fram emot just nu alltså. Vet inte vad som lockar mest: läger eller Åbo. Men det måste väl ändå vara de kommande avsnitten av Go'kväll. Vad ska hända?
Yes, there were times, I'm sure you knew,
When I bit off more than I could chew,
But through it all, when there was doubt,
I ate it up and spit it out.
I faced it all and I stood tall
And did it My way.
/ELIN
2. Jag har blivit accepterad att vara med och bygga upp lägret i sommar, vilket innebär att jag ska spendera fyra sommarveckor på scoutläger i Skåne! Score!
3. Jag har blivit kär i en ryggsäck. En 60 liters ryggsäck från Lundhags. Den är underbar. Det är nästan så jag börjar förstå de som tycker om och samlar på väskor, även om det kanske är en aning mindre väskor...
4. På fredag ska jag och fem vänner åka till Åbo och hälsa på Cecilia, som har flyttat dit. Hoppas vi får det hur kul som helst!
Mycket att se fram emot just nu alltså. Vet inte vad som lockar mest: läger eller Åbo. Men det måste väl ändå vara de kommande avsnitten av Go'kväll. Vad ska hända?
Yes, there were times, I'm sure you knew,
When I bit off more than I could chew,
But through it all, when there was doubt,
I ate it up and spit it out.
I faced it all and I stood tall
And did it My way.
/ELIN
Våren
Våren har alltid varit min favoritårstid. För några år sen var det väl mest för att jag fyller år på våren, men nu för tiden gillar jag den som process.
Våren är underbar. Inte för att snön smälter, fåglarna börjar kvittra och snödropparna sticker fram, utan för att våren anstränger sig för att vara vår värsta plågoande. I början av den här veckan gick många omkring i tygskor, tunna jackor och ingen mössa. Nu var det vår, nu skulle snön smälta bort och hela världen skulle bli underbar! Jag såg till och med två personer i kortbyxor. Tji fick de. I onsdags kom ett rejält snöfall, och efter att det varit minusgrader på natten såg världen snart ut precis som någon vecka tidigare.
Det människor inte förstår att det är det här som är våren. Våren är inte grön och gul. Den är vit, grå, svart, BRUN, gul och om man har tur, grön. Först blir det varmt och man njuter för fulla muggar. Sen blir det kallt och snöigt igen och man blir besviken. Sen blir det varmt igen och man blir precis lika lycklig som förra gången! Tänk vad tråkigt det hade varit om våren bara hade kommit en dag i mars och det sen hade varit varmt och soligt i flera månader. Då hade vi inte alls glatt oss åt de små vårtecknen. Vatten som droppar från taken, tussilago i dikena, vitsippor i skogen (förra våren trodde jag att det fortfarande var vinter ända till maj bara för att jag aldrig såg några vitsippor. Men så informerade en vänlig själ mig om att i Jämtland är vitsippor ovanliga och därför fridlysta, som blåsippor är i Gästrikland) och vedkapen som drar igång klockan sju på helgmornarna (japp, Lantis var namnet).
Jag måste förresten också kommentera Socialdemokraternas troliga framtida partiledare. Det är ju urkul att de väljer en snubbe som är "skojfrisk" och "bra på att leverera one-liners". Det är ju allt man vill ha av ett lands ledare...
/ELIN
Våren är underbar. Inte för att snön smälter, fåglarna börjar kvittra och snödropparna sticker fram, utan för att våren anstränger sig för att vara vår värsta plågoande. I början av den här veckan gick många omkring i tygskor, tunna jackor och ingen mössa. Nu var det vår, nu skulle snön smälta bort och hela världen skulle bli underbar! Jag såg till och med två personer i kortbyxor. Tji fick de. I onsdags kom ett rejält snöfall, och efter att det varit minusgrader på natten såg världen snart ut precis som någon vecka tidigare.
Det människor inte förstår att det är det här som är våren. Våren är inte grön och gul. Den är vit, grå, svart, BRUN, gul och om man har tur, grön. Först blir det varmt och man njuter för fulla muggar. Sen blir det kallt och snöigt igen och man blir besviken. Sen blir det varmt igen och man blir precis lika lycklig som förra gången! Tänk vad tråkigt det hade varit om våren bara hade kommit en dag i mars och det sen hade varit varmt och soligt i flera månader. Då hade vi inte alls glatt oss åt de små vårtecknen. Vatten som droppar från taken, tussilago i dikena, vitsippor i skogen (förra våren trodde jag att det fortfarande var vinter ända till maj bara för att jag aldrig såg några vitsippor. Men så informerade en vänlig själ mig om att i Jämtland är vitsippor ovanliga och därför fridlysta, som blåsippor är i Gästrikland) och vedkapen som drar igång klockan sju på helgmornarna (japp, Lantis var namnet).
Jag måste förresten också kommentera Socialdemokraternas troliga framtida partiledare. Det är ju urkul att de väljer en snubbe som är "skojfrisk" och "bra på att leverera one-liners". Det är ju allt man vill ha av ett lands ledare...
/ELIN
Jag hör röster!
Förvirrad mormor klockan åtta på morgonen: "Jag hör röster!"
Mindre förvirrad morfar: "Äh, det är bara Elin som sjunger"
I sommar kommer jag med största sannolikhet att vara på scoutläger i fyra veckor i sträck. Världsscoutlägret i Kristianstad som jag ska på i sommar söker Builders som ska bygga upp lägret. Om man är där i minst två veckor före får man 2000 kronors rabatt på lägret. Alltså: Mat, trevligt umgänge, lägerkläder och en gräsplätt att ha sitt tält på i fyra veckor för 2500 kronor! Och dessutom slipper man ha ett riktigt sommarjobb under den tiden. Jag och min vän Tua är sjukt peppade!
Som tidigare framgick sjöng jag i morse. Så fort jag kommit ur duschen är jag väldigt morgonpigg, så då passar jag på att dra en truddelutt. Visa dagar kan jag inte åka med bussen ända från huset så då måste jag gå de första två kilometrarna. Det är en stor, trafikerad väg med många lastbilar och inga andra promenanter (jag är säker på att det heter så) så det är perfekt tillfälle att sjunga för sig själv. I morse hade jag lite musikal. Ni vet, så där när man sjunger med olika röster för olika karaktärer och låter lagom dramatisk. Först blev det "Grisen i säcken" med Galenskaparna & Aftershave, naturligt följd av "Svärföräldrarna". De två sångerna är med i en föreställning som heter just Grisen i säcken och som jag inte har sett. Den första handlar om en kvinna som ska ut och dansa och så slutar det med att hon gifter sig med en snubbe hon inte riktigt gillar för "Det är ju det som är tjusningen med att gå ut och dansa, att få med sig en gris i en säck hem till sig". I den andra har hennes föräldrar fått veta att deras dotter köpt grisen i säcken och kommer hem till dem och frågar stackars den Rune "Vem i helvete är du?".
Så roligt kan man ha det på morgnarna...
/ELIN
Efter alla dar
När man sitter på jobbet (praktikplatsen men det är för krångligt att säga i var och varannan mening) och har tråkigt och inte får ett skit gjort, vad gör man då? Man bloggar. Så det är vad jag ska göra nu (otippat va, när ni läser det här i ett blogginlägg, att jag sitter och bloggar).
Jag funderar i dagarna på en av mina absoluta favoritartister: Annika Norlin (även kallad Säkert! alt. Hello Saferide). Jag har lyssnat på henne sen jag gick i nian och hon är helt fantastisk. Med bara några helt vardagliga ord beskriver hon exakt vad man känner eller har känt och gör det på ett sånt sätt att man tänker "ja, precis så är det ju!". En helt briljant låt av henne är "Du kanske var på Holmön". Jag skulle bara kunna lägga ut texten men risken är att man inte orkar läsa hela om man inte från början vet hur den går. Den handlar om att en person (vi förmodar att det är ett föremål för kärlek, med viss sannolikhet en kille) skulle ha ringt henne. Hela låten är en tankekedja om vad som kan ha hänt den här personen så att han inte ringde. Det börjar med helt vanliga orsaker till uppehållning: Att mamma hörde av sig, kanske en släkting som är sjuk, vem vet? Eller har han kanske tappat mobilen i havet?
Sen börjar tankarna fara iväg så där som de lätt kan göra när man funderar på något man är osäker på. Han kanske råkade ut för en olycka, hon borde kanske köpa blommor, undra vilka blommor han gillar, garbera kanske? Kommer han hamna i rullstol nu?
I slutet börjar hoppet svika henne, och hon tänker att kanske han träffade en tjej, någon mycket bättre än henne, någon som inte luktade någonting. Och var det precis så han tänkte när de gick genom stan, och kanske gick de och åt kinamat?
Och så sluttanken:
Eller hade du dålig täckning just den dan?
Förlåt, jag vet att förklara en låttext är bland det mest patetiska man kan göra, men jag vill att ni verkligen ska förstå hur bra den här artisten är, och hur briljant hon skriver sina texter. Det är en så sjukt bra beskrivning av hur man låter tankarna vandra iväg, fram och tillbaka. Ibland är de helt frånkopplade från verkligheten och det går inte att styra dem, hur mycket man än försöker. Här är länken så nu kan ni läsa texten alldeles själva (och lyssna på låten såklart, men den kan jag inte länka till här på jobbet:
Du kanske var på Holmön
Sen så har jag ju inte mycket annat för mig, så jag kan ju prata om en till låt när jag ändå är i gång. (Blöh, svalde en munfull med iskallt kaffe som fått stå kvar på bordet medan jag skrev). Den enda låt jag verkligen tagit till mig på Säkert!s nyaste skiva är "Isarna". Varför vet jag inte, kanske för att det är häftigt att gå omkring nere vid Storsjön i december och lyssna på Östersunds stolthet (en av dem) som sjunger om isar. Men också för att den för mig handlar om att längta.
"Det finns en sorglig lycka i att aldrig mer va ett med dem som vet precis vem du är"
"En timme tar en vecka här, slå mig så att nånting händer.
Visarna på klockorna går bakåt här, jag skakar om kalendern"
Det är något fint för mig att "skaka om kalendern". Det är verkligen ren frustration, att skaka om kalnedern för att få något att hända. Och så det sista:
"De brister tidigare och tidigare, Isarna. Fåglarna flyttar längre norrut varje år
De säger hotet mot klimatet men jag tar det som ett tecken på att du kommer upp igen"
Isarna
Ni som mot förmodan orkat läsa ända hit är förmodligen vansinnigt sugna på att jag ska babbla om en till låt. Det tänker jag faktiskt inte göra. Ha! Däremot ska jag ge er en hemläxa. Japp, det är det nya, blogghemläxor. Det finns en låt med Hello Saferide som heter "I wonder who is like this one" och som jag vaknar till varje morgon. Den framför en teori om att människor är som sånger. Hello Saferide själv säger att hon är som "Can't get you out of my head" (Kylie Minogue), "irriterande på sina ställen men jag får dig att vilja dansa" och så känner hon en som enligt henne är "God only knows" (Beach Boys).
Så nu ska ni få fundera ut vilken låt ni är. Det kan vara vad som helst: Maya min Piraya eller Highway to hell. Om ni vill får ni skriva här i kommentarsfältet vad ni kom fram till och en motivering, men annars kan det bara vara något ni identifierar er med i ert stilla sinne. Alltid något för att lära känna sig själv lite bättre...
Nu ska jag hugga in på mormors spenatlasagne som jag har som matlåda idag.
So long!
/ELIN
Jag funderar i dagarna på en av mina absoluta favoritartister: Annika Norlin (även kallad Säkert! alt. Hello Saferide). Jag har lyssnat på henne sen jag gick i nian och hon är helt fantastisk. Med bara några helt vardagliga ord beskriver hon exakt vad man känner eller har känt och gör det på ett sånt sätt att man tänker "ja, precis så är det ju!". En helt briljant låt av henne är "Du kanske var på Holmön". Jag skulle bara kunna lägga ut texten men risken är att man inte orkar läsa hela om man inte från början vet hur den går. Den handlar om att en person (vi förmodar att det är ett föremål för kärlek, med viss sannolikhet en kille) skulle ha ringt henne. Hela låten är en tankekedja om vad som kan ha hänt den här personen så att han inte ringde. Det börjar med helt vanliga orsaker till uppehållning: Att mamma hörde av sig, kanske en släkting som är sjuk, vem vet? Eller har han kanske tappat mobilen i havet?
Sen börjar tankarna fara iväg så där som de lätt kan göra när man funderar på något man är osäker på. Han kanske råkade ut för en olycka, hon borde kanske köpa blommor, undra vilka blommor han gillar, garbera kanske? Kommer han hamna i rullstol nu?
I slutet börjar hoppet svika henne, och hon tänker att kanske han träffade en tjej, någon mycket bättre än henne, någon som inte luktade någonting. Och var det precis så han tänkte när de gick genom stan, och kanske gick de och åt kinamat?
Och så sluttanken:
Eller hade du dålig täckning just den dan?
Förlåt, jag vet att förklara en låttext är bland det mest patetiska man kan göra, men jag vill att ni verkligen ska förstå hur bra den här artisten är, och hur briljant hon skriver sina texter. Det är en så sjukt bra beskrivning av hur man låter tankarna vandra iväg, fram och tillbaka. Ibland är de helt frånkopplade från verkligheten och det går inte att styra dem, hur mycket man än försöker. Här är länken så nu kan ni läsa texten alldeles själva (och lyssna på låten såklart, men den kan jag inte länka till här på jobbet:
Du kanske var på Holmön
Sen så har jag ju inte mycket annat för mig, så jag kan ju prata om en till låt när jag ändå är i gång. (Blöh, svalde en munfull med iskallt kaffe som fått stå kvar på bordet medan jag skrev). Den enda låt jag verkligen tagit till mig på Säkert!s nyaste skiva är "Isarna". Varför vet jag inte, kanske för att det är häftigt att gå omkring nere vid Storsjön i december och lyssna på Östersunds stolthet (en av dem) som sjunger om isar. Men också för att den för mig handlar om att längta.
"Det finns en sorglig lycka i att aldrig mer va ett med dem som vet precis vem du är"
"En timme tar en vecka här, slå mig så att nånting händer.
Visarna på klockorna går bakåt här, jag skakar om kalendern"
Det är något fint för mig att "skaka om kalendern". Det är verkligen ren frustration, att skaka om kalnedern för att få något att hända. Och så det sista:
"De brister tidigare och tidigare, Isarna. Fåglarna flyttar längre norrut varje år
De säger hotet mot klimatet men jag tar det som ett tecken på att du kommer upp igen"
Isarna
Ni som mot förmodan orkat läsa ända hit är förmodligen vansinnigt sugna på att jag ska babbla om en till låt. Det tänker jag faktiskt inte göra. Ha! Däremot ska jag ge er en hemläxa. Japp, det är det nya, blogghemläxor. Det finns en låt med Hello Saferide som heter "I wonder who is like this one" och som jag vaknar till varje morgon. Den framför en teori om att människor är som sånger. Hello Saferide själv säger att hon är som "Can't get you out of my head" (Kylie Minogue), "irriterande på sina ställen men jag får dig att vilja dansa" och så känner hon en som enligt henne är "God only knows" (Beach Boys).
Så nu ska ni få fundera ut vilken låt ni är. Det kan vara vad som helst: Maya min Piraya eller Highway to hell. Om ni vill får ni skriva här i kommentarsfältet vad ni kom fram till och en motivering, men annars kan det bara vara något ni identifierar er med i ert stilla sinne. Alltid något för att lära känna sig själv lite bättre...
Nu ska jag hugga in på mormors spenatlasagne som jag har som matlåda idag.
So long!
/ELIN
