En vanlig fredagskväll

Man kan lugnt säga att jag inte riktigt lever upp till förväntningarna av vad en ung människa (till och med fortfarande tonåring) ska göra en fredagskväll. Inte bara sitter jag hemma och tittar på tv istället för är ute och festar, utan jag tittar dessutom på Doobidoo istället för Idol. Men jag tycker helt enkelt inte att Idol är särskilt roligt. Det är samma slags karaktärer varje år: unga, snygga och kanske lite småtråkiga människor som hoppas och hoppas och totalt verkar ha glömt vad som hänt med de allra flesta som vunnit idol: ingenting.

Nej, tacka vet jag Doobidoo. I går tävlade Shirley och Ola Svensson mot två andra (?). Shirley Clamp är så sjukt rolig, för dels är hon fruktansvärt tävlingsinriktad och dels är hon helt enkelt lite efter...Titta på gårdagens avsnitt av Doobidoo så fattar ni vad jag menar.

Fredagskvällen fortsatte med Skavlan (som inte har riktigt lika hög pensionärsstämpel men som är bland det intressanta och bäst gjorda tv-programmet som finns enligt min mening). De pratade om barn igår, och en del handlade om huruvida en man förlorar sin maskulinitet när han leker med sina barn och går på babysim. Susanne Bier, regissör, tyckte absolut att det var så, och att ett barn inte behöver "två mammor"(!). Stefan Sundström, musiker, och Karl Ove Knausgård, författare, höll med om en del, att det kunde kännas som att manligheten blev lite svagare.

Jag ska inte ens gå in på det faktum att Biers uttalande kränker homosexuella föräldrar, utan gå direkt på det jag störde mig så enormt på. För det första: vad i hela fridens namn är maskulinitet och manlighet? Är det att dricka öl från burken, att försörja sin familj och att för sina barn bara vara han som kommer hem på kvällarna och slänger sig i soffan? I så fall vet jag inte om det är något att direkt sträva efter att bibehålla. Faktum är att vi på många sätt är kvar på exakt samma ställe som vi var för hundra år sen. Häromdagen tittade jag på Rachael Ray (ja, jag vet att jag tittar för mycket på tv) och det var en snubbe där som skrivit en bok om hur man får ett lyckligt äktenskap. Bland annat sa han att om mannen gör något bra, till exempel bär in matkassarna från bilen, då är det viktigt att kvinnan tackar mannen, för mannen har ett behov av att få känna sig som en stor och stark björn. Stor och stark björn! Hallå, den där snubben behövde inte ens anstänga sig för att prata som om han var direktskickad från stenåldern! Jag kunde lätt förklara detta fenomen med att det är ju USA vi pratar om, vissa saker ligger de lite efter med, ända tills i går kväll, då tre skandinaviska, relativt unga människor satt och oroade sig över den hotade maskuliniteten det medför att umgås med sina barn.

Jag blir besviken och rädd när jag ser sånt. För de här stereotypiska bilderna av manligt och kvinnligt sätter upp så stora hinder för människor. När någon går utanför normen kommer någon strax och säger "så där kan du inte göra, för du är tjej" eller "så där får du inte göra, du är ju kille". Att leva i ett jämställt samhälle innebär inte bara att kvinnor ska ha lika hög lön som män, det innebär också att det ska vara lika okej för en man ska kunna gråta utan att kallas bög och att killar inte ska vara rädda för att vara duktiga i skolan.

Ja, det var alltså min fredagskväll med Svt. Men vad fick ni andra för intryck, ni som tittade på Idol på TV4 eller Snålvatten och jäkelskap på TV4+? Eller nåt annat...

/ELIN


Kommentarer
Postat av: Feministmamma

Det är väl ingen som tvingar Susanne Bier att leva ihop med en man som går på babysim?

De här männen ifråga har väl knappast bett henne gradera deras maskulinitet.
När jag (som är kvinna) gick på babysim med mitt barn var det absolut sista jag tänkte på om någon okänd främling tyckte det var feminint eller attraktivt att en mamma går på babysim och jag hoppas VERKLIGEN det är på samma sätt för manliga föräldrar som går på babysim.

2014-01-24 @ 12:41:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0