efteralladar

Jag är en sån som drar igång saker. När jag var liten fick jag idéer om lekar jag skulle leka, och så satte jag i gång och tog fram grejer och föreberedde noga. Oavsett om jag skulle bygga världens högsta legohus, gräva ner till Kina i sandlådan eller alla mina mysdjur skulle gå på bröllop så var det en massa saker som behövde tas fram. Så jag gjorde det, och när jag väl hade alla spadar framme eller alla djuren var på plats så var det helt enkelt inte lika kul längre. Jag kom på något som var roligare att göra, eller så ropade någon på mig och jag gick därifrån och glömde bort vad jag höll på med. Och så låg alla saker där och jag var tvungen att plocka upp dem igen när jag råkade hitta dem senare.

Jag är inte så mycket för att genomföra saker. Det beror på att jag har världens sämsta tålamod. Efter en minut är jag uttråkad. Så är det med den här bloggen också. Jag minns inte riktigt varför jag skulle ha den till att börja med. Det enda jag vet är att det inte var för att skriva flummiga inlägg om jordnötssmör och vädret, och även om det kan vara roande, så var det inte det jag ville uppnå. Vad nu det var. Så tills jag kommer på något vettigt att säga ska jag ligga lite lågt på bloggfronten. Kanske bara återkomma när jag har något jag måste få urr mig. Som det här till exempel:

Just nu sitter jag och väntar på min grupp till grupparbetet, och de är bara fyrtiofem minuter försenade.

Nähä, gruppmötet var visst inställt och jag har väntat i en timme i onödan.
Thank God för grupparbaten säger jag...

/ELIN