En TILL vanlig fredagskväll
Jag har nyss lagat stuvade makaroner för första gången i mitt liv. Tyvärr åt jag upp det innan jag hann ta en bild på skapelsen, men jag har en annan färgsprakande bild på en måltid jag har lagat. Jag kan varmt rekommendera den, särskilt nu på hösten när man behöver lite färg att lysa upp tillvaron med...
Det är risotto med quorn om ni undrade
Jag vet att jag redan har pratat om min fredagskväll, men som jag upptäckte häromdagen dyker de upp en gång i veckan, så jag måste bara berätta vad jag gjorde i förrgårkväll. Som vanligt bänkade jag mig framför Doobidoo och den här kvällen var det tema sport. Man hade tagit dit fem stycken sportstjärnor som skulle tävla som vanligt, men det mesta hade något med sport att göra. En av dessa sportstjärnor råkade vara Stefan Holm. Det kanske inte är så många som vet det, men jag hyser en stor fascination inför Stefan Holm. Eller fascination är kanske inte rätt ord, besatthet är kanske rätt ord. Jag vet egentligen inte vad den beror på, men i min familj tittar man i alla fall mycket på sport, och bland annat då friidrott. Det är också den enda sport jag kan säga mig vara intresserad av (att titta på då, inte utöva, det är en av de absolut värsta sporterna att utöva. Överhuvudtaget utövar vi ytterst lite sport i min familj, vi tittar hellre på andra som gör det) och de stjärnor jag minns sen länge och hejat på är Stefan Holm, Christian Olsson, Kajsa Bergqvist, Staffan Strand (som jag i och för sig inte hejade så mycket på eftersom han verkade jobbig och var Stefan Holms främsta konkurrent) och Robert Kronberg. Av dessa har alltid Stefan Holm påverkat mig mest. För att han är snäll, trevlig, vansinnigt fokuserad och lite nördig. Han rabblar onödiga saker precis som jag brukar göra. Även om det han rabblar är sportmeriter och jag det jag rabblar är julkalendrar och melodifestivaler...
I alla fall, det jag skulle komma fram till var Doobidoo. Han och Pernilla Wiberg var i samma lag och varje lag skulle göra ett uppträdande. Med tanke på att ingen av dem är direkta sångstjärnor kunde det bli ganska kul att titta på. Men jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så kul. Jag skrattade i en timme efteråt (nästan) och nu när jag sitter här och skriver kan jag inte heller låta bli att fnissa. Det var bara SÅ roligt! Det finns inte som enskilt klipp men här är länken:
http://svtplay.se/v/2204765/doobidoo/del_8_av_12?sb,p102925,1,f,-1
Efter 47 minuter börjar uppträdandet, och jag vet att det är få som blir lika begeistrade som jag över detta men snälla titta på det ändå. För min skull!
Sen tittade jag för övrigt på Skavlan också, och Cornelis Wreeswijk var där. Är inte han död undrar ni då? Nej, inte om man ska tro fredagens program, där han (eller någon som liknade honom) sjöng Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Och nu blir ni säkert sugna på att se detta, men den länken tänker jag inte skriva ut för då vill ni säkert titta på det i stället för Doobidoo-klippet så tji fick ni! Men det är ganska lätt att hitta på svt ändå så misströsta icke!
Tjolong
/ELIN
Det är risotto med quorn om ni undrade
Jag vet att jag redan har pratat om min fredagskväll, men som jag upptäckte häromdagen dyker de upp en gång i veckan, så jag måste bara berätta vad jag gjorde i förrgårkväll. Som vanligt bänkade jag mig framför Doobidoo och den här kvällen var det tema sport. Man hade tagit dit fem stycken sportstjärnor som skulle tävla som vanligt, men det mesta hade något med sport att göra. En av dessa sportstjärnor råkade vara Stefan Holm. Det kanske inte är så många som vet det, men jag hyser en stor fascination inför Stefan Holm. Eller fascination är kanske inte rätt ord, besatthet är kanske rätt ord. Jag vet egentligen inte vad den beror på, men i min familj tittar man i alla fall mycket på sport, och bland annat då friidrott. Det är också den enda sport jag kan säga mig vara intresserad av (att titta på då, inte utöva, det är en av de absolut värsta sporterna att utöva. Överhuvudtaget utövar vi ytterst lite sport i min familj, vi tittar hellre på andra som gör det) och de stjärnor jag minns sen länge och hejat på är Stefan Holm, Christian Olsson, Kajsa Bergqvist, Staffan Strand (som jag i och för sig inte hejade så mycket på eftersom han verkade jobbig och var Stefan Holms främsta konkurrent) och Robert Kronberg. Av dessa har alltid Stefan Holm påverkat mig mest. För att han är snäll, trevlig, vansinnigt fokuserad och lite nördig. Han rabblar onödiga saker precis som jag brukar göra. Även om det han rabblar är sportmeriter och jag det jag rabblar är julkalendrar och melodifestivaler...
I alla fall, det jag skulle komma fram till var Doobidoo. Han och Pernilla Wiberg var i samma lag och varje lag skulle göra ett uppträdande. Med tanke på att ingen av dem är direkta sångstjärnor kunde det bli ganska kul att titta på. Men jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så kul. Jag skrattade i en timme efteråt (nästan) och nu när jag sitter här och skriver kan jag inte heller låta bli att fnissa. Det var bara SÅ roligt! Det finns inte som enskilt klipp men här är länken:
http://svtplay.se/v/2204765/doobidoo/del_8_av_12?sb,p102925,1,f,-1
Efter 47 minuter börjar uppträdandet, och jag vet att det är få som blir lika begeistrade som jag över detta men snälla titta på det ändå. För min skull!
Sen tittade jag för övrigt på Skavlan också, och Cornelis Wreeswijk var där. Är inte han död undrar ni då? Nej, inte om man ska tro fredagens program, där han (eller någon som liknade honom) sjöng Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Och nu blir ni säkert sugna på att se detta, men den länken tänker jag inte skriva ut för då vill ni säkert titta på det i stället för Doobidoo-klippet så tji fick ni! Men det är ganska lätt att hitta på svt ändå så misströsta icke!
Tjolong
/ELIN
Kommentarer
Postat av: Helena
Haha!! Det var vackert! =)
Postat av: efteralladar
Tack så mycket! Jag är själv mycket rörd. Och rent hypotetiskt skulle det kunna vara så att jag har filmat av hela den roliga biten för att kunna minnas det för evigt...;)
Trackback
