Dödslängtan
Jag gjorde just ett test på internet om hur lång tid jag har kvar att leva. Sidan hade mottot:
När morgondagen du är så gamal som idag, ör du död.
Borde jag redan då ha börjat tveka över sanningshalten i testets resultat? I vilket fall som helst fick jag svaret att jag kommer att leva i sjuttio år till, tills jag blir 89. SUCK säger jag. Vad länge! Måste man det? Jag som går omkring och väntar på att få kola av vilken sekund som helst.
Har du haft dödslängtan någon gång? Inte så där att du hatar dig själv och vill ta livet av dig (vilket man också kan få men det är inte det jag pratar om) utan när du bara tänker "Vad skönt det vore att få lägga sig ner och dö nu". Jag har dödslängtan flera gånger om dagen. När jag går över vägen, när jag tittar ner från en balkong, när jag har föreläsning och tror att någon ska komma in och spränga hela skolan. Det beror på att jag helt enkelt ser döden som den slutgiltiga vilan. För egentligen får man aldrig annars någon egentlig vila. När man pluggar är man stressad över plugget, när man är ledig är man stressad över att vara ledig och måste hitta på något att göra. Det är alltid något som förföljer en, och enda sättet att komma undan det är att helt enkelt att stanna mitt på vägen i stället för att fortsätta för att låta bilen rätt och slätt köra över en.
Jag vet att det inte är något att skämta om, och att det är jättejobbigt när någon man känner dör, men det är inte det det handlar om heller. Det handlar om att jag som många andra i det här samhället konstant låter mig stressas och oroas av saker för att jag är osäker på om jag ska klara av dem. Och därför väntar jag på det som beskrivs som sömn och ingenting. Jag väntar på döden. Som kommer om sjuttio år. Suck
/ELIN
När morgondagen du är så gamal som idag, ör du död.
Borde jag redan då ha börjat tveka över sanningshalten i testets resultat? I vilket fall som helst fick jag svaret att jag kommer att leva i sjuttio år till, tills jag blir 89. SUCK säger jag. Vad länge! Måste man det? Jag som går omkring och väntar på att få kola av vilken sekund som helst.
Har du haft dödslängtan någon gång? Inte så där att du hatar dig själv och vill ta livet av dig (vilket man också kan få men det är inte det jag pratar om) utan när du bara tänker "Vad skönt det vore att få lägga sig ner och dö nu". Jag har dödslängtan flera gånger om dagen. När jag går över vägen, när jag tittar ner från en balkong, när jag har föreläsning och tror att någon ska komma in och spränga hela skolan. Det beror på att jag helt enkelt ser döden som den slutgiltiga vilan. För egentligen får man aldrig annars någon egentlig vila. När man pluggar är man stressad över plugget, när man är ledig är man stressad över att vara ledig och måste hitta på något att göra. Det är alltid något som förföljer en, och enda sättet att komma undan det är att helt enkelt att stanna mitt på vägen i stället för att fortsätta för att låta bilen rätt och slätt köra över en.
Jag vet att det inte är något att skämta om, och att det är jättejobbigt när någon man känner dör, men det är inte det det handlar om heller. Det handlar om att jag som många andra i det här samhället konstant låter mig stressas och oroas av saker för att jag är osäker på om jag ska klara av dem. Och därför väntar jag på det som beskrivs som sömn och ingenting. Jag väntar på döden. Som kommer om sjuttio år. Suck
But I'm a creep,
I'm a weirdo
What the hell am I doin' here?
I don't belong here
/ELIN
Kommentarer
Trackback
