Från öst till väst
Jag har gjort absolut ingenting i dag. Jag läste lite i en bok förut. Jag tror jag kom till sida 2.
Det enda som är bra med föreläsningar är att de dagarna man har dem känns det i alla fall som att man har gjort något. I dag har jag alltså INTE haft föreläsning. Okej, jag har ju inte gjort ingenting: jag har ätit, läst Harry Potter (surprise, surprise), skrivit ett blogginlägg, kollat lite på internet och läst två sidor i Sitting in the hot seat: Leaders and teams for critical incident management. Ni ser, jag måste till och med upprepa mig för att det ska låta som att jag har gjort något...
Fast nu upplyste Helena mig om att det i dag är exakt ett år sen HV06 åkte till Polen, så nu måste jag ju skriva om det.
På hinnan inatt
ett torg gömt i mörker och dimma
Röken från tunga fabriker
och kyrkklockors slag i en vaggande timma
Vi reste till Kraków
till en stad som ville klara sig själv
och som rest sig ur sorg
till nyrika gator och ansatta torg
I parken runt stan går tankarna lugna och fria
vinden förlorar sin färg och skyltarna tänds bakom S:ta Maria
Jag släpper din hand för ett helt vanligt återfall
för att få nåt förstört
Det var fel som jag sa, det är sant som du hört
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
Min helande tröst
Här vänder sig skyn till den som kan tro genom tegel
jag droppar en krona från bron och önskar mot flodens vibrerande spegel
Ni reste mig upp och jag lämnar en börda därhän i en främmande stad
nånting har sin början, men jag vet inte vad
Kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
Min helande tröst
Bland katolska kyrkor i Kraków
och judiska, fallna kvarter
i högerns paradmarscher uppåt
i socialismens väg ner
i slocknande vintrar och vårar
i kommande sommar och höst
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
Min helande tröst
Min Helande tröst av Lars Winnerbäck
Den summerar ganska bra vad jag vill säga, särskilt med tanke på att den var lite av ett soundtrack för mig under resan (förutom de tio andra låtar vi allihop förknippar med den veckan). Jag reste till Kraków med en bunt nära vänner och var med om en massa emotionella saker, från att gå igenom en gaskammare till att komma in på en bar för första gången i mitt liv (Jag gick också ut från en bar för första gången i mitt liv, cirka tjugo sekunder senare). Jag kan inte direkt säga att jag saknar Polen-resan (förutom torget i Kraków, som jag kommer vara förälskad i för evigt), men den är en fin symbol för en fantastisk period i mitt liv.
/ELIN
Det enda som är bra med föreläsningar är att de dagarna man har dem känns det i alla fall som att man har gjort något. I dag har jag alltså INTE haft föreläsning. Okej, jag har ju inte gjort ingenting: jag har ätit, läst Harry Potter (surprise, surprise), skrivit ett blogginlägg, kollat lite på internet och läst två sidor i Sitting in the hot seat: Leaders and teams for critical incident management. Ni ser, jag måste till och med upprepa mig för att det ska låta som att jag har gjort något...
Fast nu upplyste Helena mig om att det i dag är exakt ett år sen HV06 åkte till Polen, så nu måste jag ju skriva om det.
På hinnan inatt
ett torg gömt i mörker och dimma
Röken från tunga fabriker
och kyrkklockors slag i en vaggande timma
Vi reste till Kraków
till en stad som ville klara sig själv
och som rest sig ur sorg
till nyrika gator och ansatta torg
I parken runt stan går tankarna lugna och fria
vinden förlorar sin färg och skyltarna tänds bakom S:ta Maria
Jag släpper din hand för ett helt vanligt återfall
för att få nåt förstört
Det var fel som jag sa, det är sant som du hört
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
Min helande tröst
Här vänder sig skyn till den som kan tro genom tegel
jag droppar en krona från bron och önskar mot flodens vibrerande spegel
Ni reste mig upp och jag lämnar en börda därhän i en främmande stad
nånting har sin början, men jag vet inte vad
Kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
Min helande tröst
Bland katolska kyrkor i Kraków
och judiska, fallna kvarter
i högerns paradmarscher uppåt
i socialismens väg ner
i slocknande vintrar och vårar
i kommande sommar och höst
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
Min helande tröst
Min Helande tröst av Lars Winnerbäck
Den summerar ganska bra vad jag vill säga, särskilt med tanke på att den var lite av ett soundtrack för mig under resan (förutom de tio andra låtar vi allihop förknippar med den veckan). Jag reste till Kraków med en bunt nära vänner och var med om en massa emotionella saker, från att gå igenom en gaskammare till att komma in på en bar för första gången i mitt liv (Jag gick också ut från en bar för första gången i mitt liv, cirka tjugo sekunder senare). Jag kan inte direkt säga att jag saknar Polen-resan (förutom torget i Kraków, som jag kommer vara förälskad i för evigt), men den är en fin symbol för en fantastisk period i mitt liv.
/ELIN
Kommentarer
Trackback
