Känsliga läsare varnas
Nu kommer jag att skriva något väldigt kontroversiellt, och jag vet att många inte håller med om min åsikt och kanske till och med tycker att jag är sjuk i huvudet som kan tycka så. Men det är min åsikt och i en demokrati måste alla ha rätt att tycka som de vill.
Sanningen är att jag älskar tentor. Uppsatser, prov, femtimmars salstentor, you name it. Japp, nu slutar ni nog läsa den här bloggen för evigt.
Nej, men det är faktiskt sant. Missförstå mig inte nu, jag älskar inte att plugga, inte att plöja mig igenom flera hundra sidor på engelska där en massa mossiga teoretiker som suttit inomhus för mycket ger sina miljoner åsikter om hur livet kanske är. Men jag gillar examinationer. För det första älskar jag att skriva, så när jag väl tog mig för att sätta mig vid datorn och börja skriva min pm (ja, det heter faktiskt en pm, konstigt men sant (eller sann?)) idag så kunde jag inte slita mig, utan jag ville bara sitta och formulera mig och omformulera mig och rätta till små ord som inte verkar ha någon betydelse men som gör allt när man tittar på helheten.
För det andra så finns det inget bättre än stämningen under ett skriftligt prov. Det är tyst, alla är lite nervösa, man har sina fjorton vässade pennor med sig (okej, det var kanske mest på högstadiet, vi stora barn får ju skriva med bläck) och så säger läraren eller tentaövervakaren att nu får ni börja! Man kastar sig över provet, funderar på att titta på alla frågorna, men bestämmer sig för att ta dem i ordning utan att hetsa upp sig över svaren man inte kan. Ungefär tre kvart senare: man tittar upp från sitt prov, det mesta man kunde som ett rinnande vatten har nu runnit ur en. Nu kommer den verkligt spännande biten. Jag sitter alltid i minst en timme extra och bara funderar över frågorna jag inte är säker på. Jag dricker lite vatten, tittar ut genom fönstret (jag älskar att sitta vid fönster på prov och eftersom jag är näst först i klasslistan brukar jag få göra det också) och visualiserar anteckningarna som ligger i väskan och läroböckerna som ligger hemma. Vad stod det på den där sidan? Vilka fyra saker var det de tog upp om den där teorin?
Till slut tröttnar till och med jag, jag chansar och skriver något som ser bra ut. Så lämnar jag in och provet är slut. Under tiden har jag suttit och sett mina klasskompisar hämta fler papper att skriva på. Detta betyder att de som sitter kvar i klassrummet lika länge som jag behöver mer än de tio papper som man får från början. Jag använder högst tre. Detta betyder att de som sitter kvar i klassrummet lika länge som jag faktiskt skriver under hela tiden. Under den tid som jag dricker vatten, tittar ut genom fönstret och visualiserar skriver de tenta. Häpnadsväckande. Om det är jag eller de som är häpnadsväckande har jag inte klurat ut än. Men eftersom det brukar vara jag som är lite fläng gissar jag på att det är jag.
Nu mina vänner, ni som inte är känsliga och lyckades hänga med ner till slutet, är det dags för mig att sova. För i morgon är det en stor dag. Jag ska som vanligt gå på föreläsning, och sen ha ångest över pm:n (jag lovar, det heter så) och sen inte kunna slita mig från pm:n.
Tack och god natt
/Eder tillgivne vän - Vilhelm Vessla
Sanningen är att jag älskar tentor. Uppsatser, prov, femtimmars salstentor, you name it. Japp, nu slutar ni nog läsa den här bloggen för evigt.
Nej, men det är faktiskt sant. Missförstå mig inte nu, jag älskar inte att plugga, inte att plöja mig igenom flera hundra sidor på engelska där en massa mossiga teoretiker som suttit inomhus för mycket ger sina miljoner åsikter om hur livet kanske är. Men jag gillar examinationer. För det första älskar jag att skriva, så när jag väl tog mig för att sätta mig vid datorn och börja skriva min pm (ja, det heter faktiskt en pm, konstigt men sant (eller sann?)) idag så kunde jag inte slita mig, utan jag ville bara sitta och formulera mig och omformulera mig och rätta till små ord som inte verkar ha någon betydelse men som gör allt när man tittar på helheten.
För det andra så finns det inget bättre än stämningen under ett skriftligt prov. Det är tyst, alla är lite nervösa, man har sina fjorton vässade pennor med sig (okej, det var kanske mest på högstadiet, vi stora barn får ju skriva med bläck) och så säger läraren eller tentaövervakaren att nu får ni börja! Man kastar sig över provet, funderar på att titta på alla frågorna, men bestämmer sig för att ta dem i ordning utan att hetsa upp sig över svaren man inte kan. Ungefär tre kvart senare: man tittar upp från sitt prov, det mesta man kunde som ett rinnande vatten har nu runnit ur en. Nu kommer den verkligt spännande biten. Jag sitter alltid i minst en timme extra och bara funderar över frågorna jag inte är säker på. Jag dricker lite vatten, tittar ut genom fönstret (jag älskar att sitta vid fönster på prov och eftersom jag är näst först i klasslistan brukar jag få göra det också) och visualiserar anteckningarna som ligger i väskan och läroböckerna som ligger hemma. Vad stod det på den där sidan? Vilka fyra saker var det de tog upp om den där teorin?
Till slut tröttnar till och med jag, jag chansar och skriver något som ser bra ut. Så lämnar jag in och provet är slut. Under tiden har jag suttit och sett mina klasskompisar hämta fler papper att skriva på. Detta betyder att de som sitter kvar i klassrummet lika länge som jag behöver mer än de tio papper som man får från början. Jag använder högst tre. Detta betyder att de som sitter kvar i klassrummet lika länge som jag faktiskt skriver under hela tiden. Under den tid som jag dricker vatten, tittar ut genom fönstret och visualiserar skriver de tenta. Häpnadsväckande. Om det är jag eller de som är häpnadsväckande har jag inte klurat ut än. Men eftersom det brukar vara jag som är lite fläng gissar jag på att det är jag.
Nu mina vänner, ni som inte är känsliga och lyckades hänga med ner till slutet, är det dags för mig att sova. För i morgon är det en stor dag. Jag ska som vanligt gå på föreläsning, och sen ha ångest över pm:n (jag lovar, det heter så) och sen inte kunna slita mig från pm:n.
Tack och god natt
/Eder tillgivne vän - Vilhelm Vessla
Kommentarer
Trackback
