efteralladar

När jag bokade biljetten såg det ut som den perfekta resrutten. Billigt pris, bara en kvarts väntan i Bollnäs och dessutom skulle jag få åka X2000 mellan Bollnäs och Östersund, vilket innebär bokad sittplats! Optimalt.

Klockan fem i går eftermiddag skjutsade mamma ner mig till Ockelbo varifrån tåget skulle gå klockan 17.33. När vi kom till stationen meddelades att x-tåget var tio minuter försenat och redan då började jag oroa mig för att missa tåget från Bollnäs. När tåget kom hade klockan hunnit bli 17.50 och det fanns inte en chans att jag skulle hinna med mitt kära X2000 från Bollnäs om inget oförutsett hände. Men grejen med tågtrafiken är att man alltid kan förutse att något oförutsett ska hända. Och mycket riktigt, ombord på x-tåget berättade konduktören att X2000 mot Östersund var försenat med 1 timme och 20 minuter. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Det blev till slut två timmars väntan i Bollnäs. Bara det var ganska bisarrt, att sitta på Bollnäs inte alltför trevliga station och desperat vänta på tåget som skulle ta mig till staden som härjas av en parasit kallad Cryptosporidium.

När jag stod på perrongen i kylan tänkte jag att det inte spelade någon roll om tåget var fullt med tjattrande skolklasser eller fulla fotbollshuliganer, bara jag fick sitta inne i vämen och kanske sova i tågsätet med musik i öronen. Jag kan väl inte direkt säga att jag ångrade denna tanke när jag klev på tåget men nära på i alla fall. För tågvagnen där jag skulle sitta luktade något horribelt. Det var som en blandning mellan fiskaffär och spya. Dessutom låg det en tjej och sov över min plats och hon ryckte dödsförskräckt till när jag rörde vid hennes arm. Till slut satte jag mig i alla fall på min efterlängtade Plats 36 i Vagn 5 och började anda in doften av spya.

(Jag drog till slut slutsatsen att det var mer troligt att någon hade spytt (särskilt nu i magsjuketider) än att någon på riktigt öppnat en fiskaffär och börjat sälja fisk på tåget.)

Efter all denna misär var jag såklart tvungen att gå och köpa mig lite fika, dels för att klockan var nio och jag inte skulle komma fram på ett bra tag, dels för att jag skulle ge vad som helst för att lämna lukten bakom mig en stund och dels för att jag tyckte synd om mig själv efter allt krångel (märk väl att denna anledning kommer i tredje hand här men i mitt huvud kan den ha hamnat på en annan placering). Och vet ni vad som hände när jag visade upp min chokladboll och mitt mineralvatten? Tjejen i kassan meddelade att det var gratis på grund av förseningen! Vips älskade jag att åka tåg igen.

Klockan halv tolv, sex och en halv timme efter att jag och mamma åkt hemifrån, stapplade jag in i min lägenhet och började paranoid se mig om efter allt som kunde ge mig magsjuka.

Denna historia kan vara intressant i sig men gav inga suveräna förutsättningar för att glad i hågen traska iväg till skolan i morse (jag brukar faktiskt ibland göra som Pinocchio i reklamen för filmen (jag har aldrig sett filmen Pinocchio och därför brukar jag få citera reklamen för den, vilket i sig är ganska sorgligt) och låtsas ha ett äpple i handen och säga "Nu går jag till skolan" och så svarar gubben, Gepetto hette han visst, "Det är rätt Pinocchio" vilket han säkert inte säger vid det tillfället i filmen men som sagt jag har bara sett reklamen och där gör han det. Om ni är intresserade av denna reklam så finns den bland annat på bandet med Lejonkungen. Lejonkungen har jag sett), och därför sitter jag alltså här och bloggar i stället för att vara på föreläsning, vilken från början var anledningen till att jag skulle åka just i går kväll.

Jag återkommer nog snart med ett oerhört spännande inlägg om allas vår vän parasiten, som jag hädanefter tänker kalla Cryptis

/ELIN