efteralladar

Igår sa jag hej då till North Park och alla de fina människor jag lärt känna där. Det blev någon slags kedjereaktion, när en person började gråta började vi andra gråta för att det var jobbigt att titta på den som grät. Det var en sånd där jobbig dag då jag först sov för lite, sen flyttade ut före klockan åtta på morgonen, gick på examenshögtid, sa hejdå till cirka trettio personer, släpade en resväska, en stor ryggsäck och en axelväska tvärs över stan och slutligen dog i en säng på ett hostel med godis till middag och Gilmore Girls på datorn. Sa jag att jag var förkyld med feber hela dagen också?

 

Nu bor jag på hostel en natt till innan jag tar mitt pick och pack och åker hem. Idag har jag gått på stan i några timmar. Jag mår inte så bra idag heller, och när jag kom hem för en timme sen hade jag köpt en massa saker att ta med hem, men jag kan inte riktigt förstå hur det gick till, för jag var ganska borta hela tiden.

 

Här är mitt (halvdana) försök att sammanfatta min termin. Givetvis i form av en lista:

 

Fem låtar jag kommer att förknippa med Chicagotiden:

1. Ba ba med Miss Li, som jag lyssnat mycket på sedan jag och Nina tittade på I rymden finns inga känslor.

2. Spring med Two Door Cinema Club, som jag lyssnade på under Spring Break.

3. Do you hear the people sing? och alla de andra låtarna från Les Misérables. Shit vad jag älskar den filmen!

4. Vårens första dag med Laleh.

5. Fuck you med Lily Allen. Perfekt för att få ur sig sina aggressioner utan att bli aggressiv.

Fyra flummiga händelser:

1. Mitt i en konversation om något helt annat säger min koreanska vän Ji Won ”When you get married you should invite me!”.
2. I måndags var det ”Puppy Break” på skolan. De tog helt enkelt dit fyra stycken hundar som studenterna kunde gosa med. Jag tror att det var någon slags stressrelief-grej, eftersom det var första dagen på finals-veckan, men det var otroligt komiskt.
3. När min SVF-klass var på besök i Wisconsin och vår lärare gav oss en kvarts föreläsning om hans vapen och vilket som är bäst till att döda vad. Vi var rädda.
   
4. I fredags var jag på mitt livs första och sista riktiga collegefest. Det var precis som på film. Efter en stund kom sex arga poliser och slängde ut alla studenter ur lägenheten medan de skrek att vi var idioter. Det var AWESOME!!!
   

Fem saker jag inte kommer att sakna med North Park/Chicago/USA:

1. Att dela badrum med ett okänt antal okända människor. Det blir väldigt snabbt snuskigt i duschen.
2. De kassa lakanen som blir knöliga varje natt. Underlakanet sätts fast med resår (värdelös resår) och istället för påslakan har man bara ett löst lakan under en filt.
3. Hur människor definierar sig själva utifrån raser. Raser inom människosläktet är inte biologiskt befintliga, men ändå är det så man delar upp folk i USA. Jag har också blivit mer mottaglig för ett sådant tankesätt under min tid här, vilket skrämmer mig.
4. Att ingen kan uttala mitt namn. Så sent som i morse blev en kille på ett café helt fascinerad när jag sa vad jag hette och hur det stavades.
5. Alla övertrevliga butiksbiträden. I eftermiddags var jag in en snabbis på en affär. Jag gick kanske tio meter in, vände och gick ut igen. Under den tiden hann tre olika personer med att heja på mig, fråga hur jag mådde och om jag behövde hjälp. Förstår ni inte att jag är svensk och inte vill prata med folk?!?!

 

Fyra saker jag tycker är bättre i USA än i Sverige:

1. Priset på mat. Det är så härligt att man bara kan gå ut och äta eller köpa lite take out när man känner för det. På andra sidan gatan från mitt collegerum får man supergoda nudlar för 40 kronor, och på Taco Bell kostar en burrito runt 15 kronor. Och då är det gott på riktigt också. Dessutom får man när man köper mat att ta med hem ofta något extra på köpet, till exempel bröd som man inte beställt. När man köper pizza får man något skumt slags söta kanelbakverk som man doppar i glasyr (och ja, det är för sött, men det är tanken som räknas).

2. Att folk klär sig mycket mer avslappnat. Mjukisar är helt okej. Någon sa att ”i Sverige skulle en tjej aldrig gå omkring i hoodie till vardags, förutom när hon tränar” och det ligger något i det. Häromdagen när jag hade lektion hade en tjej på sig ett par tunna, slitna mjuksibyxor, en urtvättad blekgrön tröja med något slags broderier, och badtofflor. Det här var en helt vanlig snygg tjej, men i Sverige hade hennes kläder klassats som ”white trash” eller något sånt.

3. Vädret. Visserligen var vintern väldigt kall och blåsig här i Chicago, men när våren väl kom så kom den på riktigt. Faktum är att jag inte riktigt märkte av det jag brukar kalla vår hemma, utan det blev 20 grader varmt nästan på en gång. Att kunna sitta ute och plugga i bara linne i april känns lyxigt.

4. Det går att småprata mer med folk utan att de tror att jag vill ha dem som min nya bästa kompis. Folk pratar mer och det är trevligt, oftast. Dock har de en tendens att prata även när jag som svensk tycker att det är onödigt. De ber om ursäkt för att nästan ha gjort något fel, och de ber folk att flytta på sig även när de inte är i vägen. Medan man i Sverige puttar lite på någon för att få den att flytta på sig säger amerikanen ”Excuse me” tre meter innan hen ska gå förbi.

 

Fem saker jag lärt mig:

1. Även om man läst engelska i femton år och spenderat ett år med amerikaner är det fortfarande så otroligt mycket bekvämare att läsa texter på svenska. Du kan förstå något teoretiskt på engelska, men först när du läser samma sak på svenska kan du greppa det helt och hållet.
2. Hur gräs luktar. Alltså, inte nyklippt gräs på sommaren, utan sånt som folk här tycker om att dra upp i hjärnan. Jag är osäker på hur jag ska använda den här nya lärdomen.
3. Att vara svensk blir så mycket viktigare när du kommer utanför Sverige. Det här kanske verkar uppenbart för vissa, men det är inte förrän jag varit utomlands ett längre tag som jag insett hur mycket den svenska kutluren har präglat mig. Jag är så sjukt patriotisk just nu.
4. Muffins är goda. När jag ätit muffins i Sverige har de alltid varit torra, men banana nut-muffinsen som fanns på skol-cafét var helt fantastiska.
5. Det är ett sånt fantastiskt privilegium att vi får studera helt gratis i Sverige. På North Park betalar studenter runt 200 000 kronor per år bara för att få en universitetsexamen, och jag har känt mig lika bortskämd varje gång jag pratat om det här med min rumskompis, som jobbar 30 timmar i veckan under skolveckorna och ändå måste ta paus från skolan varannan termin för att jobba ihop pengar till nästa. Ta vara på den fina gåvan som en fri skolgång innebär, mina vänner.

 /ELIN