efteralladar

1. När de ägnar hela avsnitt åt att lansera en halvkass spinoff-serie. I Gilmore Girls utspelar sig större delen av ett avsnitt i Kalifornien med mycket sol men en ganska trist storyline. Spinoff-serien blev aldrig gjord. I Bones kommer det någon tönt som kallar sig "The Finder" som ska lösa brottet istället för huvudpersonerna. Allt fokus är på honom och hans polare. Serien gick i en säsong. Irriterande.

 

2. När man känner igen miljöer och studios från serie till serie. Okej, för det här behöver man gedigen erfarenhet av tv-tittande. Du ska helst ha sett alla avsnitt av en serie minst fem gånger och känna dig som hemma där.

 

Dawson's creek och One Tree Hill är inspelade i samma stad, och ibland känner jag igen mig. Dessutom tyckte jag att jag såg en restaurang en gång som såg exakt ut som Luke's Diner i Gilmore Girls! Det fick mig att känna mig som hemma, men det tar ju lite bort charmen från ens favoritserie.

 

3. När de ägnar säsonger åt att bygga upp något stort, och så klantar de till det när det verkligen ska hända. Självklart handlar detta ofta om människors förhållanden, som man vet kommer att hända, men inte hur eller när. Ibland är tv--människorna bara riktigt usla på att fullfölja det de satsat så mycket på. Det enklaste vore om de insåg att de aldrig var särskilt bra på att göra serier från början och köra en Tre Kronor istället (spränga hela skiten i luften).

 

Om det verkar som att jag är lite småirriterad just nu så beror det på att jag sitter och pluggar til ett himla skitprov i internationell politik imorgon. Jag orkar inte med att att lära mig saker om World Trade Organization och annat idiotiskt som jag aldrig kommer få användning för. Men för att lugna mig själv och nyansera detta inte alltför intellektuella inlägg avslutar jag med två bra citat som jag sett på senaste tiden:

 

It is the mark of an educating mind to be able to entertain a thought without accepting it. Aristoteles (jag gör ofta just det som citatet beskriver, så jag gillar det för att citatet får mig att låta bildad)

 

It is of comparatively little importance what a man thinks or believes he knows; the good a man does is the one thing needful, and the sole proof of rightness. Mary Baker Eddy, som för övrigt var både kristen och vetenskapsman. Citatet såg jag på Mary Baker Eddy-muséet i Boston.

 

Nej, nu måste jag tillbaka och ro med de andra slavarna...

 

/ELIN