efteralladar

Att läsa Hungerspelen-trilogin samtidigt som man studerar Romarriket i skolan är bland det mäktigaste man kan göra. Den maktställning regimen har och jakten på prestige till varje pris är rent ut sagt motbjudande.

 

Hungerspelen är förutom en underhållande bok en extremt stark kritik mot vårt samhälle. De utsatta områdena som hålls på mattan av de mäktiga människorna och är utan många av de förnödenheter de behöver är inte påhittade av en fantasirik författare, hela konceptet är hämtat direkt från vår egen värld.

 

I Romarriket fanns en idé som kallades Bröd och Cirkus (Panem et Circenses). Den går ut på att om de styrande tillhandahåller den mat folk behöver och lite underhållning så kommer de inte att göra uppror. I Hungerspelen är det just Hungerspelen som utgör underhållningen, och folket i den priviligierade huvudstaden stortrivs med sin undehållning, precis som romarna (troligtvis) uppskattade sina gladiatorspel.

 

Problemet med Hungerspelen är att det är de fattiga och utsatta som tar skada av spelen, genom att två ungdomar, barn, från varje distrikt varje år väljs ut för att tävla i en blodig kamp som går ut på att döda alla sina medtävlande.

 

I Hungerspelen beskrivs invånarna i huvudstaden som ovetande och naiva individer som aldrig ingriper, aldrig förstår smärtan, aldrig bryr sig om att folk ute i distrikten lider. Allt invånarna i huvudstaden gör är att tänka på sitt utseende, äta mer mat än de orkar (de har till och med utvecklat en dryck de tar på fester för att spy och sen kunna äta lika mycket till) och spekulera i vem som ska vinna Hungerspelen.

 

Det Suzanne Collins har gjort är att ta det samhälle vi har i den rika delen av världen och förstärka det så att man inte kan undgå att se hur orättvisa skillnaderna mellan rika och fattiga är. Och som jag känner igen mig i huvdstadsinvånarna! Nog ser jag att en massa skit pågår därute och att folk mår dåligt, men skulle jag ge upp ens ett uns av min egen bekvämlighet för att hjälpa dem? Nope.

 

Katniss, huvudpersonen i Hungerspelen, reflekterar flera gånger över det här. Hon är själv uppvuxen i ett av de fattigare områdena och hela sitt liv fått kämpa för att ge sin familj mat. Hon funderar över sina assistenters sätt att tänka:

 

Vad vi brukar kalla "Dagens i-landsproblem".

/ELIN