efteralladar

Jag hade egentligen stängt av datorn och skulle gå och lägga mig, när jag råkade få se en dokumentär på Tvåan: Dokument Utifrån: Modets offer. Jag blev så obehagligt till mods när jag tittade att jag var tvungen att göra något innan jag somnar. Dokumentären handlar om de kemikalier som används i asiatiska fabriker när man tillverkar kläder. Man får se hur stora västerländska klädkoncerners chefer åker ner till Bangladesh eller Indien för att träffa fabrikscheferna. Då borde ju cheferna rimligtvis få se hur barn och vuxna står och jobbar med fötterna i giftiga restprodukter som kan göra dem sjuka för resten av livet? Men nej då, för cheferna lämnar helst inte hotellet, utan bjuder in den ansvarige för fabriken till hotellet för att prata där. Det är ju skönt, då slipper de ha dåligt samvete för den industri de upprätthåller.

Det jag blir arg på är de upprepade bevis på att kolonialismen finns kvar, den har aldrig försvunnit. Vi som är rika vill ha det bekvämt, och därför utnyttjar vi de som är fattiga och inte har något annat val än att ta ett farligt jobb. Arbetarna kan inte klaga, för då riskerar de att få sparken, och när de blir sjuka har de inte heller råd att skaffa den sjukvård som behövs. Och så går vi omkring här i våra H&M och JC och Lindex och tittar på söta tröjor och snyggt skurna jeans, och skiter fullständigt i vem som har tillverkat grejerna och hur det gick till. Jag blir irriterad varje gång någon i skolan pratar om en ny jacka de har köpt eller när jag ser folk på tv prata om att det viktigaste är att klä sig snyggt. Jag är själv inte bäst i världen och det händer att jag köper nya kläder, men det är som om de flesta inte bryr sig överhuvudtaget! DET har jag svårt att få in i min lilla hjärna, hur det går till...

God Natt.

/ELIN