efteralladar

Här kommer en årskrönika för 2012! Händer det något spännande under årets fyra sista dagar så lovar jag (eventuellt) att berätta det då. Dock vill jag varna för att jag inte har så mycket perspektiv på det här året än, så det allra mesta på listan kommer att handla om den här hösten. Det betyder inte att mitt liv sög i våras, bara att jag är inne i en SVF-dimma nu som kommer hålla i sig ett tag till.

En bok jag läste: Hungerspelen. Den började helt briljant och föll ganska pladask i slutet. Men även om handlingen inte var klockren så är det en sån där bok som jag bara sugs in i, och det är värt en hel del.
En film jag såg: August Rush, som jag såg i väldigt trevligt sällskap på SVF. Den är inte helt realistisk men otroligt söt och mysig. En lite annorlunda må bra-film.
En tv-serie jag fastnade i: (Det måste bli 2 tv-serier) Downton Abbey och Torka aldrig tårar utan handskar. Downton Abbey kan sägas vara bra rent objektivt. Det är en sån där sak som är svår att protestera mot. Det skule vara som att säga att Meryl Streep är dålig på att skådespela eller att choklad är äckligt. Det funkar inte. Downton Abbey är snyggt, roligt och har en stark dragningskraft. Torka aldrig tårar utan handskar må vara en viktig samhällsskildring och en tragisk historia, men tyvärr har inte den delen fastnat så bra på mig. Jag har sett första avsnittet fyra gånger och de andra bara en, vilket betyder att jag bara tycker att det är en sjukt fin kärlekshistoria och att jag inte vill att de fina människorna ska bli sjuka och dö. Första avsnittet räcker bra för mig.
En grupp jag upptäckte: First Aid Kit. No further comments.
Den bästa kvällen: Julavslutningen på SVF. Julbord, dans kring granen, dans till skolans eget storband, innebandy mitt i natten, glögg ännu senare mitt i natten och en krånglig film som man somnar till efter det är ganska svårt att slå.
Den bästa utlandsresan: Italien med min kära klass. Helt sjukt att jag nästan helt gratis fick en vecka i Rom och titta på Colosseum, Vatikanen och allt det andra häftiga vi fick uppleva.
En till fantastisk kväll: När jag och två scoutledarkompisar förra vintern höll i Odenslundskyrkans invigningsfest. De hade långklänning och jag hade skjorta och fluga, allt för att skapa galastämning. Sen var vi värdar för festen och presenterade andra programpunkter och höll i lekar. Det var en av de där gångerna man verkligen kände sig uppskattad bara för att man ansträngde sig. Och därför blev det också till ett av de där tillfällena jag kommer minnas länge.
En karaktär jag beundrat: Luna Lovegood. Hennes syn på vänskap är något jag verkligen kan känna igen mig i.

1. Emmylou med First Aid Kit
2. Some die young med Laleh
3. PS Stockholm med Stiko Per Larsson
4. Väldigt kär/Obegripligt ensam med Linnea Henriksson
5. The longer the waiting med Anna Ternheim och David Ferguson