The Toyota way
I kursen i kvalitetsteknik jag läser just nu finns en bok som heter The Toyota way. Den handlar om hur Toyota har blivit ett stort företag genom vissa värderingar, såsom att eliminera slöseri i verksamheten och att skapa ett långsiktigt tänkande. Liker (2004) som skrivit den har ägnat tjugo år åt att studera Toyotas arbetssätt och tydligen kommit fram till att det är perfekt! För i de kapitel jag läste fanns inte ett ont ord om The Toyota way. Då jag drillats i att ifrågasätta allt jag ser är det här något som stör mig något oerhört. För enligt min upfattning är ett reflekterande och kritiskt synsätt på sitt eget arbete något av det viktigaste som finns inom den akademiska världen. Man kan läsa rapporter och avhandlingar där författarna ägnat hälften av sidorna åt att bara berätta hur de gått till väga och vad de hade kunnat göra bättre. Men Liker går på med sitt sida efter sida om hur fantastiskt på alla sätt Lean (arbetssättet Toyota arbetar med och för övrigt titeln på kursen jag läser) är.
Vid ett tillfälle (på sida 237 för de som är intresserade) talar Liker om hur Toyota tillämpar Maslows behovstrappa. Där finns följande stycke som gjorde mig smått äcklad:
De som arbetar på Toyota får sina grundbehov tillgodosedda. De är välavlönade, känner sig trygga på sin arbetsplats och arbetar i en säker och kontrollerad miljö. Teamet kan tillgodose deras sociala behov med en mängd aktiviteter på och efter arbetstid. I Toyotas kultur betonar man vikten av utmanande arbetssituationer för att bygga upp självförtroende hos personalen. De ska kunna experimentera och se resultat av sitt arbete och på så sätt förverkliga sig själva.
Någon mer än jag som anar att himmelriket i själva verket ligger i Japan?
Det som gör mig mest konfunderad med det här påståendet är det faktum att Toyota anses kunna tillföra allt som krävs för att kunna förverkliga sig själv. Att förverkliga sig själv innebär att man får det man drömt om (till exempel den man älskar, drömjobbet och den dyraste hunden) och dessutom utåt vara den man innerst inne vill vara. Detta är något Maslow själv menar är praktiskt taget omöjligt att genomföra i verkligheten. Han talar om att det är strävan mot målet som en stor del av livet består av. Därför är det väldigt intressant att Liker hävdar att Toyotas bilfabriker kan ge detta till sina anställda.
En annan sak att anmärka på är Likers brist på underlag. I hela kapitel 16, som jag just citerade ifrån, finns en enda referens noterad, och den handlar om något helt annat än det citatet säger. Liker kan alltså utan omsvep tala om hur Toyotas anställda känner sig utan att ens berätta hur han fått den informationen (om det nu inte är något han hittat på själv, vilket han kan ha gjort eftersom det inte går att kontrollera).
The Toyota way är en väl rekommenderad bok och pryds på framsidan av texten "Nu på Svenska", det är alltså en bok man längtat efter. I min värld är The Toyota way okritisk propaganda för Toyota och ett arbetssätt som snart är utbytt till förmån för något nytt. Det är väl helt okej, folk får väl skriva vad skit de vill. Men ska de ge det till mig som kurslitteratur som jag ska kunna diskutera på ett akademiskt sätt, då får de allt ta och omarbeta den lite först.
/ELIN, who is not likely to like Liker
Vid ett tillfälle (på sida 237 för de som är intresserade) talar Liker om hur Toyota tillämpar Maslows behovstrappa. Där finns följande stycke som gjorde mig smått äcklad:
De som arbetar på Toyota får sina grundbehov tillgodosedda. De är välavlönade, känner sig trygga på sin arbetsplats och arbetar i en säker och kontrollerad miljö. Teamet kan tillgodose deras sociala behov med en mängd aktiviteter på och efter arbetstid. I Toyotas kultur betonar man vikten av utmanande arbetssituationer för att bygga upp självförtroende hos personalen. De ska kunna experimentera och se resultat av sitt arbete och på så sätt förverkliga sig själva.
Någon mer än jag som anar att himmelriket i själva verket ligger i Japan?
Det som gör mig mest konfunderad med det här påståendet är det faktum att Toyota anses kunna tillföra allt som krävs för att kunna förverkliga sig själv. Att förverkliga sig själv innebär att man får det man drömt om (till exempel den man älskar, drömjobbet och den dyraste hunden) och dessutom utåt vara den man innerst inne vill vara. Detta är något Maslow själv menar är praktiskt taget omöjligt att genomföra i verkligheten. Han talar om att det är strävan mot målet som en stor del av livet består av. Därför är det väldigt intressant att Liker hävdar att Toyotas bilfabriker kan ge detta till sina anställda.
En annan sak att anmärka på är Likers brist på underlag. I hela kapitel 16, som jag just citerade ifrån, finns en enda referens noterad, och den handlar om något helt annat än det citatet säger. Liker kan alltså utan omsvep tala om hur Toyotas anställda känner sig utan att ens berätta hur han fått den informationen (om det nu inte är något han hittat på själv, vilket han kan ha gjort eftersom det inte går att kontrollera).
The Toyota way är en väl rekommenderad bok och pryds på framsidan av texten "Nu på Svenska", det är alltså en bok man längtat efter. I min värld är The Toyota way okritisk propaganda för Toyota och ett arbetssätt som snart är utbytt till förmån för något nytt. Det är väl helt okej, folk får väl skriva vad skit de vill. Men ska de ge det till mig som kurslitteratur som jag ska kunna diskutera på ett akademiskt sätt, då får de allt ta och omarbeta den lite först.
/ELIN, who is not likely to like Liker
Kommentarer
Postat av: Marre
Gilla!
;)
Trackback
