Konstiga grejer

Det här är ett inlägg som jag planerat att skriva ett tag. Det borde jag ju i och för sig inte berätta, för det skapar förväntningar på det som komma skall. "Äntligen ska jag få höra Elins innersta tankar" tänker du (vilket kanske är din innersta tanke, vem vet?). Nej, så värst djupt är det inte, men det handlar om udda saker som jag går runt och funderar på. I listform såklart. Så här kommer den:
 
Konstiga saker som jag gillar:
 
  1. Busschaufförer som vinkar till varandra. Få saker framkallar så rena glädjekänslor hos mig som när jag sitter på en buss och chauffören vinkar till busschauffören som sitter i en mötande buss. Det allra bästa är ju om man är ute på en stor väg och det kommer en buss från ett helt annat bussbolag, för då är jag helt säker på att chaufförerna inte känner varandra, men de vinkar ändå för att de tycker att det är så makalöst härligt att det finns andra busschaufförer där ute.

  2. Att kolla upp skådespelare. Det här kanske inte låter så konstigt. Många har nog sett en film, funderat vem en skådespelare är och googlat för att få reda på var man sett skådespelaren förut. Detta gör jag också, i väldigt hög grad, men jag tar det även till en helt annan nivå. Jag kollar upp svenska skådespelare på Facebook. Inte bara för att se hur de ser ut nu och vad de gör, utan framför allt för att se om de är vän på Facebook med andra skådespelare från samma tv-serie eller film. Av någon anledning gäller det främst skådespelare från gamla barn- och ungdomsserier. Barnen på Luna, Livet enligt Rosa, Guds tre flickor (den är inte så gammal. Däremot var jag rätt gammal när jag blev störtförälskad i den) och Pip-Larssons. Finns det en känd serie från 90- eller 00-talet så har jag stalkat skådisarnas Facebook.

    Så sent som i går kväll kollade jag upp skådisarna från Alla vi barn i Bullerbyn. Och här kommer vi till varför jag gör detta. Ni som tycker att denna hobby låter creepy eller bara urbota långtråkig ska lystra nu (ni som tycker att det låter creepy kommer stå fast vid er åsikt. Ni som tycker att det låter långtråkigt kommer möjligen sälla er till den förra gruppen. Hör gärna av er och meddela vilken grupp ni tillhör. Jag genomför en kundundersökning just nu). Som sagt undersöker jag om skådisarna som spelat i samma serie är vänner med varandra. Och anledningen till det är att jag har fått för mig att människor som är vänner på Facebook håller kontakt dagligen, är allra bästa vänner och antagligen också är ihop. Den mest störda delen av mig går runt och hoppas att de som spelade Britta och Lasse i Bullerbyn skulle vara ett par idag. Det spelar liksom ingen roll att de var omkring elva år gamla när de spelade in det och att jag som jämförelse knappt har kontakt med någon jag umgicks med när jag var elva. De hör ihop, så är det bara.

    Nyss såg jag något underbart förresten. Jag tittade på några avsnitt av serien Livet i Fagervik (som inte är en barnserie men den är gullig och småcharmig så det går att Facebooka folk ändå) och kollade sen upp en av skådisarna. Förra året skrev hon en status om att hon ville ha tips på tv-serier. Och en annan av skådisarna kommenterade och gav tipset "Livet i Fagervik?". Ni anar inte hur en sån sak kan lysa upp hela min kväll!      

  3. Kallt kaffe, varm glass och i stort sett allt som är ljummet. Jag är en ganska känslig individ, så jag tycker att även milda såser är för starka och oavsett om jag äter något kallt eller varmt måste jag vänta tills det tappat all form av det som gör det till vad det är.  

  4. Vasas flora och fauna. Varför det är så konstigt vet jag inte, kanske för att jag inte förut lyssnat på musik där de sjunger på finlandssvenska. Men jag vill passa på att skriva om det i alla fall. Det är alltså ett band som gav ut sitt första album förra året. Om min gamla gymnasiekompis Cecilia läser detta kanske hon blir stolt över att jag övar flitigt på min finlandssvenska! Bara hon inte testar mig så...

    Min favoritlåt heter Stängningsdax. Det är en sorgsen lugn låt som börjar med raden "Du kan lika gärna stanna där du är". Jag trodde först att den handlade om något jättejobbigt på grund av den melankoliska känslan. Men när jag väl lyssnade ordentligt på texten insåg jag att den handlar om ett misslyckat raggningsförsök på krogen. Briljant. Jag älskar låtar som har en sorgsen melodi och mer lättsam text och vice versa. Vilket för mig över på nästa punkt:

  5. Roliga dramaserier och sorgliga komediserier. Jag klarar inte av serier som bara ska vara roliga. Det måste finnas någon slags svärta i det, annars tappar jag intresset direkt. Nu börjar jag genast ifrågasätta det jag just skrev (sa jag att det är mitt i natten när jag skriver detta?). Min favoritserie sedan i somras är Unbreakable Kimmy Schmidt och den är nästan bara knäpp och tramsig. Det finns i och för sig en frustrerande galen predikant och ett gäng kvinnor som varit kidnappade i femton år, men det är inte alls de mörka elementen jag är intresserad av i serien. Vi stryker den här punkten tror jag.
/ELIN
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0