efteralladar

Ibland är kontrasterna så stora att det inte går att greppa: när det plötsligt ljusnar går det inte längre att minnas exakt hur mörkt det var för bara några minuter sen. Jag har fått jobb. Jag ska jobba för ett bemanningsföretag som handläggare på Migrationsverket i Norrköping. Hela grejen är för mig svår att förstå. Inte bara det faktum att jag till slut fick ett jobb, utan att det också blev just det jobb jag ville ha, i den stad jag vill stanna i ett tag till. När jag redan för länge sen gett upp hoppet för att det dröjde så pass länge innan de ringde. Pang bara.

 

Även i lyckans skimmer vet jag att det antagligen inte kommer bli perfekt. Men jag är ute efter att lära mig saker. Lära mig saker kan jag göra på vilket jobb som helst, och det har jag gjort under det senaste året, såväl på demensboende och UNHCR som på kommunen och hemma i soffan. Men det jag vet är också att om jag får välja (och det har jag fantastiskt nog möjlighet att göra) så väljer jag ett skrivbord på en myndighet långt framför det fysiska arbetet på ett boende eller att gå i regnet till främlingars hus som värvare. När andra drömmer om att få komma ut och arbeta praktiskt och fritt fantiserar jag om pappersjobb och teoretiskt tänkande.

 

Jag börjar om fyra veckor, så fram till dess kan jag känna det som att jag har semester. Idag var jag till exempel på ett beach party. Det innebär att jag gick omkring i trädgården i badkläder och drack isvatten ur en plastmugg med ett skojigt snurrat sugrör från när jag var liten. Sen spelade jag strandtennis med mig själv. Kan låta tragiskt, men det var riktigt trevligt. Sen fick jag åka och bada så det var pricken över i:t. Imorgon bär det av till syster och Stockholm och skärgården, för att sedan åka vidare till Östergötland och skriva kontrakt på fredag. Score! 

 

/ELIN