Hello Saferide!

Idag släppte Hello Saferide sin första låt på sex år och det firar vi med ett blogginlägg. Tyvärr vet jag inte vad detta inlägg ska innehålla men med tanke på att det är mitt i natten aka min flumtid borde det inte vara några större problem. Ikväll har jag tittat på en tv-serie (surprise, surprise) som heter Once and again. Den är från 1999-2002 och handlar om helt vanliga människor i Chicago. Det är det vanliga dramat med bråk, otrohet och trotsiga tonåringar, men för att vara typiskt drama från nittiotalet har den väldigt mångfacetterade karaktärer. Den nonchalante ex-mannen som förstörde äktenskapet genom otrohet har en otrolig omsorg om sina barn, kvinnan som står i centrum för serien är trevlig men hon är också en sjukt frustrerande mamma och barnen är stundvis naiva och stundvis otroligt klarsynta. Det är helt enkelt omöjligt att inte tycka om dem allihop. Så den vill jag rekommendera.
 
Dessutom har jag genom den här serien upptäckt ett nytt humör hos mig själv. Vi skulle kunna kalla det för In treatment, Once and again och Felicity-humöret (ITOAFH om ni så vill). Det är en sinnesstämning där jag bara måste uttrycka varje tanke och känsla jag har inom mig. Det lättuttalade namnet kommer sig av tre olika tv-serier:  In treatment som handlar om en terapeut och hans samtal med patienter, Once and again där vi får veta vad karaktärerna tänker i olika sammanhang och Felicity, där huvudpersonen Felicity skildrar handlingen i serien genom att tala in kasettband som hon skickar till sin vän.
 
Jag älskar att höra hur folk tänker och jag har också den här drivkraften att själv uttrycka vad jag tänker, även om jag till skillnad från dessa gör det i skrift vilket av naturliga själ inte gör sig lika bra i tv. Tyvärr slutar mitt egenpåhittade humör oftast med att jag stirrar rakt ut i luften och försöker komma på något djupt att skriva om mitt liv.
 
Nu har jag haft Hello Saferides singel I was Jesus på repeat så många gånger att jag tröttnat på den. Bra jobbat Elin. Dags att sova tror jag.
 
/ELIN
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0