Elin botaniserar i SVT:s Öppet Arkiv

När jag hörde att SVT skulle öppna upp sitt arkiv och lägga upp gamla program på internet blev jag jätteglad. Jag såg fram emot timmar av gamla julkalendrar och serier jag för länge sen glömt bort. Nu när det finns hundratals program i arkivet vill jag mest fnissa åt allt knäppt som ligger där. Jag har därför gjort en lista på det allra knäppigaste. Jag ska kanske förytdliga att jag verkligen inte gått igenom alla program i Öppet Arkiv, jag har bara tittat lite på dem med skojigast/tristast namn och valt ut ett fåtal som är värdiga att vara med på listan.Därmed presenterar jag:
 
De sju absolut minst angelägna verken att lägga upp på Öppet Arkiv:
  1. Ett resande teatersällskap. Det värsta jag vet är när man visar en pjäs på tv. Den fantasi som krävs för att kunna njuta av teater går liksom om intet när kameran zoomar in på de hafsigt målade kulisserna. Detta är dessutom en teaterpjäs om ett teatersällskap som spelar teater. Åtta timmar lång.
  2. Jesu syster eller när Gud fick en dotter. Om det finns något jag finner mer irriterande än teater på tv är när man gjort en dokumentär baserat på stillbilder. Tänk då att detta inte ens är en dokumentär, utan något slags spekulativ biblisk historia förtäljd av hon som spelade Berit i Skärgårdsdoktorn. Det är skumt. Och man undrar: Varför kände SVT ett behov av att producera detta? Och för vems skull?
  3. Klubb Lida (1964) - "Underhållning för ungdom" inleds med något slags kör som kommer in i häst och vagn och sen står och sjunger stämmor i en kvart. Därefter består programmet av en massa gubbar som sitter och fikar och pratar om samhället. Samtidigt som jag vill håna denna "ungdomsunderhållning" blir jag också avundsjuk på dåtidens ungdomar som fick se underhållning som var så politisk (jämför: TV6:s '99 saker med Erik och Mackan'). Dessutom är det komiskt att de ungdomliga programledarna är Arne Weise och Bengt Feldreich från Kalle Anka på Julafton, eftersom de inte var särskilt unga ens då. På slutet kommer ett spelmanslag med fioler och folkdräkter. Ack, den som fick vara ung igen...
  4. Meteorologer vi minns = Meteorologer vi inte minns = Gamla väderleksprognoser. Japp, det är 23 minuter med gamla väderleksrapporter ihopklippta till något slags "program".
  5. Schack - EN ANIMERAD DOCKSERIE I ÅTTA DELAR DÄR BARN FÅR LÄRA SIG ATT SPELA SCHACK. I rest my case.
  6. Djur eller hur? Nu för tiden låter vi samma kändisar vara med i alla frågeprogram och tävlingar, oavsett vad de handlar om. 1988 kunde man istället låta människor som själva har ett intresse för djur vara med i en frågesport om enbart zoologi. I 12 avsnitt. 30 minuter långa. Programledarna (Arne Weise och en snubbe som heter Carl-Uno) själva erkänner i första avsnittet att frågorna de ska ställa inte är särskilt bra. Förutom det gulliga i att programledarna har likadana fula plyschtröjor går det inte att bortse ifrån att programmet är outsägligt tråkigt.
  7. The Pling & Plong show. Jag tror att det ska föreställa något slags barnprogram, men det liknar mest en ganska dåligt filmad hemvideo med en massa barn som kommer hem till en farbror i cowboyhatt (Robert Broberg) Plötsligt har farbrorn bara underkläder på sig (till och med cowboyhatten har åkt av). Ja, det är creepy.
Och nu kan jag äntligen sluta undra varför gubbar som Hasse Alfredsson och Arne Weise är så kända. De var nämligen med i i princip alla program som sändes mellan 1960 och 1989. Om ni inte är sugna på att fördjupa er i Öppet Arkiv nu, då vet jag inte hur ni är funtade.
 
/ELIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0