efteralladar

Idag var det Superbowl, och jag är ledsen, men idag var en av de där dagarna då jag var glad att jag inte är amerikan. Vi satt i en aulaliknande lokal på skolan och såg matchen, och det var kanske 200 personer där. Medan vi mumsade på chips, söta popcorn, gigantiska ostbågar (krokar om man så vill), pizza och en väldigt skum körsbärs- och vanilj läsk som jag var tvungen att prova bara för att får uppleva något nytt, spelade de amerikansk fotboll på projektorduken. Män som springer in i varandra, knuffas, slänger sig över varandra och helt enkelt försöker ha så mycket kroppskontakt som möjligt medan folk, både på stadion och framför projektorduken, skriker jublande tillrop. Åh, så manliga de var. Och ont fick de också, wow.

 

För att vi inte skulle missa budskapet för kvällen så dök Beyonce upp i pausunderhållningen. Hon och hennes trettio dansare hade alla något slags badräkt på sig som visade så mycket av den kvinnliga kroppen som bara går utan att hota den amerikanska prydheten. När de viftat på sina söta rumpor och underliv en stund under killarnas busvisslingar kom vi tillbaka till de manliga männen med de stora axlarna.

 

Vid det här laget hade jag spenderat 90% av matchen med att spela spel på min mobil, medan Lita (min norska kompis som jag antagligen borde nämna i bloggen nu eftersom hon har min blogg som favorit på sin webbläsare och det känns så hängivet att hon får lite cred här) hunnit läsa en roman på sin mobil. Vi övergav helt enkelt matchen och gick till McDonalds istället. Jag vågar inte ens säga vad jag ätit idag; jag har i princip ätit konstant sen jag vaknade i morse (klockan tolv). USA gör ingenting för att göra mig hälsosam.

 

/ELIN