efteralladar

Två bra saker har hänt idag:

1. Jag har köpt en resväska, en lila resväska, som jag ska ha med mig till jordens alla hörn. Först och främst till Öland, Kreta, Jönköping och Chicago. Alltså var jag tvungen att köpa en väska som lämpade sig för både idylliska sommaröar, krisdrabbade semesterparadis, småländska centralorter och svårt kriminella miljonstäder. Därför blev det lila.
2. Jag har rott. En sommar utan att jag suttit en stund i ekan är en misslyckad sommar. Alltså tog jag beslutsamt på mig gummistövlarna och flytvästen och lunkade ner till sjön. Väl i båten rodde jag några tag innan jag upptäckte att jag inte var ensam i båten! (Soundtracket till Hajen alternativt annan läskig film tonar in här). Förutom en blodigel som jag inte brydde mig så mycket om simmade det också omkring en liten fisk på ekans botten. Jag trodde först att det var en löja (mest för att det är den enda lilla fisk jag kan namnet på), men efter vissa efterforskningar har jag kommit fram till att det mer troligt var en elritsa, eftersom den var så liten. I och med upptäckten var själva rodden inte längre så viktig, det blev mer prioriterat att röra mig på ett sånt sätt att inte fisken blev torrlagd. Dessutom var jag lite rädd för att blodigeln skulle angripa fisken. Utöver detta var jag tvungen att ro in till land för att kunna resa på mig och hämta öskaret för att kunna skopa upp fisken från båtens botten. Ni kan förstå att jag hade mycket att göra, och för att göra saken värre hade jag glömt var vår "ankringsplats" (en asp med ett blått rep fastknutet) låg någonstans. Till slut kom jag i alla fall i land, tog öskaret och tittade på när fisken så snällt (och naivt) simmade in i det. Sen hällde jag försiktigt vattnet med fisken ner i sjön. Både dagens äventyr OCH dagens goda gärning.

Det fascinerande är att jag ägnade fem timmar åt att leta efter en resväska medan båtturen tog tjugo minuter, ändå fick rodden bra mycket mer plats i den här texten. Så kan det gå.

 

Jag har förresten glömt berätta att jag var på Ingmarsspelen i Nås i lördags. Det var hur underbart som helst! Henrik Ståhl och Carin Hagås spelar huvudrollerna i spelet som baseras på Selma Lagerlöfs bok Jerusalem, om människorna i Nås som utvandrade till Jerusalem i slutet på 1800-talet. Medan boken skildrar både Nås-fararna och de som stannade hemma utgår Ingmarsspelen från just Ingmar (Henrik Ståhl) och hans kamp för att både få den han älskar och kunna behålla gården som gått i arv över generationer. Eftersom pjäsen till skillnad från boken slutar med att utvandrarna ger sig ivag och lämnar familj och vänner kvar var det ett ganska tragiskt avslut på det hela. Jag var deppig i en timme efteråt. Men jag kan ändå rekommendera att gå på Ingmarsspelen! Man ska inte ha roligt jämt heller.

 

(Om det finns någon till själ ute i landet som känner igen Carin Hagås från tv-serien Nya Tider så får ni gärna säga till mig, så slipper jag känna mig så ensam)

 

/ELIN