Tandvärk
Följande inlägg är enbart till för att jag ska få ut mina aggressioner och ska därmed tas med en nypa salt (och peppar om man har något, men mitt svartpeppar tog slut häromdagen).
Jag har så förjordat ont i min vänstra nedre visdomstand att jag bara vill rycka ut den och slänga på närmsta förbipasserande (vilket i och för sig vore ganska svårt eftersom jag bor på tredje våningen, enbart har en parkering nedanför fönstret och dessutom bor längst in i en korridor varför folk sällan passerar förbi, men man fattar andemeningen). Mina nedre visdomständer har hållit på att växa upp i kanske tre-fyra år nu och de har ju inte bråttom precis. Ungefär en gång varannan månad svullnar tandköttet upp så att jag inte kan bita ihop och så får jag som sagt, ont. När jag var på semester förrförra sommaren svullnade tanden upp så pass att jag inte kunde äta något ordentligt på hela dagen. Jag fick svälja potatisarna hela, typ.
Till min stora förvåning är det en smula svårt att läsa en krånglig akademisk bok på engelska när man bara vill rycka ut sin tand och slänga den på någon. Därför har jag nu gjort ett uppehåll efter en kvarts pluggande och skriver av mig min vrede istället. De enda som kan trösta mig just nu är Livet i Fagervik (världens bästa tv-serie som jag skrivit om förut i samband med att jag hittade receptet på lycka) och Kalle Lind. Kalle Lind skulle kunna vara världens roligaste person och han har skrivit några upplysande böcker om Människor. Oftast babblar han bara på om en massa bortglömda människor, men ibland blir han snudd på politisk (det ska väl kallas satir) och han skriver bland annat följande:
Miljöpartiet, Miljöpartiet de Gröna, är ett svenskt parti vars medlemmar kallas miljöpartister (neutralt), naturmuppar, mossmöss, skägglavar, näbbstövlar eller skogstroll (nedsättande). Partiet bildades 1981 och beskylldes då för att vara ett "missnöjesparti". Missnöjespartier brukar man föraktfullt kalla nybildade partier som uttrycker just ett missnöje med förhållandena i samhället, till skillnad från de etablerade partierna, som bildats för att de är nöjda och glada och inte vill förändra nåt (Människor som gått till överdrift).
Jag vill också citera en annan sak som Kalle Lind skriver, i Människor det varit synd om. Det handlar om att Rikard Wolff på 1990-talet var gäst i Göran Skyttes tv-program där de pratade om homosexualitet:
Här representerar Skytte vad man kalla villkorsbaserad tolerans, det vill säja att man har överseende med att andra är annorlunda så länge de låter bli att vara så jävla annorlunda. Wolff för som svar ett resonemang om rätten att vara queer. Skytte stirrar tomt framför sej och byter ämne:
"Du har sagt att homosex provocerar fortfarande. Det tycker jag är ett egendomligt påstående." Sen håller han fram en löpsedel med texten "Lesbisk tv-kyss igår" som motbevis. Skyttes något obearbetade tes är alltså att nåt som hamnar på löpsedlar inte kan vara provokativt.
Skytte - som själv jobbat x antal år på Aftonbladet - borde kunna dra sig till minnes att kvällstidningar avsevärt oftare skriver om mord, våld, kidnappningar och Kikki Danielsson (=spektakulära saker) än om att avfrosta frysen, gnugga zebraränder ur klosetten och ta bort navelludd med en tops (=vardagliga saker).
/ELIN
Jag har så förjordat ont i min vänstra nedre visdomstand att jag bara vill rycka ut den och slänga på närmsta förbipasserande (vilket i och för sig vore ganska svårt eftersom jag bor på tredje våningen, enbart har en parkering nedanför fönstret och dessutom bor längst in i en korridor varför folk sällan passerar förbi, men man fattar andemeningen). Mina nedre visdomständer har hållit på att växa upp i kanske tre-fyra år nu och de har ju inte bråttom precis. Ungefär en gång varannan månad svullnar tandköttet upp så att jag inte kan bita ihop och så får jag som sagt, ont. När jag var på semester förrförra sommaren svullnade tanden upp så pass att jag inte kunde äta något ordentligt på hela dagen. Jag fick svälja potatisarna hela, typ.
Till min stora förvåning är det en smula svårt att läsa en krånglig akademisk bok på engelska när man bara vill rycka ut sin tand och slänga den på någon. Därför har jag nu gjort ett uppehåll efter en kvarts pluggande och skriver av mig min vrede istället. De enda som kan trösta mig just nu är Livet i Fagervik (världens bästa tv-serie som jag skrivit om förut i samband med att jag hittade receptet på lycka) och Kalle Lind. Kalle Lind skulle kunna vara världens roligaste person och han har skrivit några upplysande böcker om Människor. Oftast babblar han bara på om en massa bortglömda människor, men ibland blir han snudd på politisk (det ska väl kallas satir) och han skriver bland annat följande:
Miljöpartiet, Miljöpartiet de Gröna, är ett svenskt parti vars medlemmar kallas miljöpartister (neutralt), naturmuppar, mossmöss, skägglavar, näbbstövlar eller skogstroll (nedsättande). Partiet bildades 1981 och beskylldes då för att vara ett "missnöjesparti". Missnöjespartier brukar man föraktfullt kalla nybildade partier som uttrycker just ett missnöje med förhållandena i samhället, till skillnad från de etablerade partierna, som bildats för att de är nöjda och glada och inte vill förändra nåt (Människor som gått till överdrift).
Jag vill också citera en annan sak som Kalle Lind skriver, i Människor det varit synd om. Det handlar om att Rikard Wolff på 1990-talet var gäst i Göran Skyttes tv-program där de pratade om homosexualitet:
Här representerar Skytte vad man kalla villkorsbaserad tolerans, det vill säja att man har överseende med att andra är annorlunda så länge de låter bli att vara så jävla annorlunda. Wolff för som svar ett resonemang om rätten att vara queer. Skytte stirrar tomt framför sej och byter ämne:
"Du har sagt att homosex provocerar fortfarande. Det tycker jag är ett egendomligt påstående." Sen håller han fram en löpsedel med texten "Lesbisk tv-kyss igår" som motbevis. Skyttes något obearbetade tes är alltså att nåt som hamnar på löpsedlar inte kan vara provokativt.
Skytte - som själv jobbat x antal år på Aftonbladet - borde kunna dra sig till minnes att kvällstidningar avsevärt oftare skriver om mord, våld, kidnappningar och Kikki Danielsson (=spektakulära saker) än om att avfrosta frysen, gnugga zebraränder ur klosetten och ta bort navelludd med en tops (=vardagliga saker).
/ELIN
Kommentarer
Trackback
