Om att vara demokratinarkoman

Det finns få saker som får en att känna sig lika viktig som att vara med på ett styrelsemöte. Det skulle i så fall vara att veta att man är röstberättigad i styrelsen och blir lyssnad på när man pratar. Jag älsar styrelsemöten! Jag älskar årsmöten! Det är så galet roligt att diskutera och uttrycka sin åsikt. När det är så här trevligt folk som det oftast är i de sammanhang jag är med är det otroligt härligt. Även när man som tjugoåring (i två timmar till är jag tjugo, så det så!) sitter och argumenterar emot en gammal styrelseräv (och indirekt anklagar honom för att vara en bakåtsträvare) är det väldigt trevlig stämning.

Det roligaste jag ska göra den här våren är att åka på equmenias riksstämma vid Sista april-helgen. För fjärde året i rad är jag ombud på riksstämman och jag kan knappt vänta! Inte bara för att det är roliga gudstjänster och konserter, utan för att jag får sitta på en stol i timtals och sätta mig in i olika ämnen. Dessemellan kommer det upp några roliga typer till talarstolen (de är där mest för att det finns en godisskål på talarstolen) och argumenterar hårt för frågor som alla i hela rummet redan är överens om, utan att de förstår det. Sen finns det ju också de frågor som vållar debatt, och då gäller det att springa runt på påverkanstorget och prata med alla som kan tänkas veta något om ämnet, och sen skriva en motion som i ögonblicket man skriver den verkar fantastiskt nyskapande och smart, men när det ska röstas verkar antingen banal eller totalt orealistisk.

/ELIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0