Våren

Våren har alltid varit min favoritårstid. För några år sen var det väl mest för att jag fyller år på våren, men nu för tiden gillar jag den som process.

Våren är underbar. Inte för att snön smälter, fåglarna börjar kvittra och snödropparna sticker fram, utan för att våren anstränger sig för att vara vår värsta plågoande. I början av den här veckan gick många omkring i tygskor, tunna jackor och ingen mössa. Nu var det vår, nu skulle snön smälta bort och hela världen skulle bli underbar! Jag såg till och med två personer i kortbyxor. Tji fick de. I onsdags kom ett rejält snöfall, och efter att det varit minusgrader på natten såg världen snart ut precis som någon vecka tidigare.

Det människor inte förstår att det är det här som är våren. Våren är inte grön och gul. Den är vit, grå, svart, BRUN, gul och om man har tur, grön. Först blir det varmt och man njuter för fulla muggar. Sen blir det kallt och snöigt igen och man blir besviken. Sen blir det varmt igen och man blir precis lika lycklig som förra gången! Tänk vad tråkigt det hade varit om våren bara hade kommit en dag i mars och det sen hade varit varmt och soligt i flera månader. Då hade vi inte alls glatt oss åt de små vårtecknen. Vatten som droppar från taken, tussilago i dikena, vitsippor i skogen (förra våren trodde jag att det fortfarande var vinter ända till maj bara för att jag aldrig såg några vitsippor. Men så informerade en vänlig själ mig om att i Jämtland är vitsippor ovanliga och därför fridlysta, som blåsippor är i Gästrikland) och vedkapen som drar igång klockan sju på helgmornarna (japp, Lantis var namnet).

Jag måste förresten också kommentera Socialdemokraternas troliga framtida partiledare. Det är ju urkul att de väljer en snubbe som är "skojfrisk" och "bra på att leverera one-liners". Det är ju allt man vill ha av ett lands ledare...

/ELIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0