efteralladar

När man sitter på jobbet (praktikplatsen men det är för krångligt att säga i var och varannan mening) och har tråkigt och inte får ett skit gjort, vad gör man då? Man bloggar. Så det är vad jag ska göra nu (otippat va, när ni läser det här i ett blogginlägg, att jag sitter och bloggar).

Jag funderar i dagarna på en av mina absoluta favoritartister: Annika Norlin (även kallad Säkert! alt. Hello Saferide). Jag har lyssnat på henne sen jag gick i nian och hon är helt fantastisk. Med bara några helt vardagliga ord beskriver hon exakt vad man känner eller har känt och gör det på ett sånt sätt att man tänker "ja, precis så är det ju!". En helt briljant låt av henne är "Du kanske var på Holmön". Jag skulle bara kunna lägga ut texten men risken är att man inte orkar läsa hela om man inte från början vet hur den går. Den handlar om att en person (vi förmodar att det är ett föremål för kärlek, med viss sannolikhet en kille) skulle ha ringt henne. Hela låten är en tankekedja om vad som kan ha hänt den här personen så att han inte ringde. Det börjar med helt vanliga orsaker till uppehållning: Att mamma hörde av sig, kanske en släkting som är sjuk, vem vet? Eller har han kanske tappat mobilen i havet?

Sen börjar tankarna fara iväg så där som de lätt kan göra när man funderar på något man är osäker på. Han kanske råkade ut för en olycka, hon borde kanske köpa blommor, undra vilka blommor han gillar, garbera kanske? Kommer han hamna i rullstol nu?

I slutet börjar hoppet svika henne, och hon tänker att kanske han träffade en tjej, någon mycket bättre än henne, någon som inte luktade någonting. Och var det precis så han tänkte när de gick genom stan, och kanske gick de och åt kinamat?

Och så sluttanken: 
Eller hade du dålig täckning just den dan?

Förlåt, jag vet att förklara en låttext är bland det mest patetiska man kan göra, men jag vill att ni verkligen ska förstå hur bra den här artisten är, och hur briljant hon skriver sina texter.  Det är en så sjukt bra beskrivning av hur man låter tankarna vandra iväg, fram och tillbaka. Ibland är de helt frånkopplade från verkligheten och det går inte att styra dem, hur mycket man än försöker. Här är länken så nu kan ni läsa texten alldeles själva (och lyssna på låten såklart, men den kan jag inte länka till här på jobbet:

Du kanske var på Holmön

Sen så har jag ju inte mycket annat för mig, så jag kan ju prata om en till låt när jag ändå är i gång. (Blöh, svalde en munfull med iskallt kaffe som fått stå kvar på bordet medan jag skrev). Den enda låt jag verkligen tagit till mig på Säkert!s nyaste skiva är "Isarna". Varför vet jag inte, kanske för att det är häftigt att gå omkring nere vid Storsjön i december och lyssna på Östersunds stolthet (en av dem) som sjunger om isar. Men också för att den för mig handlar om att längta. 

"Det finns en sorglig lycka i att aldrig mer va ett med dem som vet precis vem du är"

"En timme tar en vecka här, slå mig så att nånting händer.
Visarna på klockorna går bakåt här, jag skakar om kalendern"

Det är något fint för mig att "skaka om kalendern". Det är verkligen ren frustration, att skaka om kalnedern för att få något att hända. Och så det sista:

"De brister tidigare och tidigare, Isarna. Fåglarna flyttar längre norrut varje år
De säger hotet mot klimatet men jag tar det som ett tecken på att du kommer upp igen"

Isarna

Ni som mot förmodan orkat läsa ända hit är förmodligen vansinnigt sugna på att jag ska babbla om en till låt. Det tänker jag faktiskt inte göra. Ha! Däremot ska jag ge er en hemläxa. Japp, det är det nya, blogghemläxor. Det finns en låt med Hello Saferide som heter "I wonder who is like this one" och som jag vaknar till varje morgon. Den framför en teori om att människor är som sånger. Hello Saferide själv säger att hon är som "Can't get you out of my head" (Kylie Minogue), "irriterande på sina ställen men jag får dig att vilja dansa" och så känner hon en som enligt henne är "God only knows" (Beach Boys).

Så nu ska ni få fundera ut vilken låt ni är. Det kan vara vad som helst: Maya min Piraya eller Highway to hell. Om ni vill får ni skriva här i kommentarsfältet vad ni kom fram till och en motivering, men annars kan det bara vara något ni identifierar er med i ert stilla sinne. Alltid något för att lära känna sig själv lite bättre...

Nu ska jag hugga in på mormors spenatlasagne som jag har som matlåda idag.

So long!
/ELIN